AD ————— —— Xrk2 — asnängighet och som erbjuder menniskan de sähroste garantier sor hennes sramtida lycka. När menniskorna kommit så långt, stanna de, på nägra få undantag når; derstädes och soka ej all komma vidare. Men när deremot dessa undantag, desse mera begåfvade andar, halva kommit så längt, blir det dem lätt, att, genom det lörtroende, som de vunnit, höja sig till de ställningar i den industriella verlden, hvilka belinna sig i jemnbredd med de högsta i staten och hvarifran man kan ernå de högste embeten i densamma. llärpa halve vi, i vär fria stat (Frankrike) manga, i-ogonsallande exempel. Under de sistförflutna 45 aren hafva vi sett två köpmän, mån som genom handeln höjt sig till välstand, uppnä de högsta vårdigheter i staten: de blefvo konseljpresidenser. . Uti den industriella verlden medverkar krediten till emancipationen, d. v. s. den hjelper till alt srambringa den organiska likhet, som ställer hvar och en på bans rätta plats, i förhållande till hans talanger, hans förtjenster och hans dygder. Den är ett bjelpmedel för den redlige, en driffjeder, som bringar menniskorna och allt annat framat. Så är äfven förhållandet i politiken: när krediten blir en offentlig kredit, alljjelper den eller kan åtminstone afbjelpa många sedlighetens behof; den understoder eller kan understöda sorbättringarne: den är kallad att gagna och tjena den sanna srihetens sak. llarmed vilje vi ej säga, att man icke skulle kunna missbruka den offentliga krediten. Det forhaller sig med den, som med alla andra menniskoverk: man kan begagna densamma bade på ett rigtigt och på ett origligt sätt. Mången arsvinge al en rik familj sorskalsar sig lan mot hö; oa rentor och förstör sålunda på förband sitt ars, under det alt den arbetsamme handtverkaren vänder sig till en kapitalist sor att erhålla en liten summa, genom hvilken han kan sättas i stand att förvandla sin bod till en bautik, sin hylvelbånk till en verkstad; och en köpman med vidtomsattande idter söker kredit, för att planmässigt hunna utvidga och genomföra spekulationer, som han sorehar i alla verldsdelar. Sålunda sinne vi äfven å ena sidan regeringar, som sluta län i en god assigt, för at belrämja uationens välstånd, och som blott lina så mycket, som är nodigt för landets oashängighet: men å andra sidan se vi ock, huru det kan finnas, har funnits och ännu kommer att finnas kortsynta, folkets rätt förnärmande och framfusiga regeringar. som göra lan för att kunna gitva sina lidelser fritt lopp, för alt utsfora oför