Era iåavolo, uti en liten by i Kalabrien lefde mot slutet af adertonde arbundradet en torftig familj, bestående af far, mor och sju barn. Förnojsamme och anspräkstuse idkade dessa fattiga menniskor, som aldrig satt toten utom sitt lands gränsor, sStrummvälvarevrkel, och askastningen af deras arbete räckte knappt till ett uselt lissuppehälle. Michel Pezza, den äldste af barnen, var häftig till sinnet, stursk. envis och böjd för älventyr. Aldrig lydde ban sin far, och ensam i lamiljen, visade han siv Ländigt missnöjd med sin lott. llän talade aldrig om annat, än att gå ut i vida verlden och Såha sin lycka. En vacker dag rymde han från såderÄphmmel, dit han aldrig mera återkom. . Blottad på alla medel och ressurser, föll han på den tanken aft draga fördel af sitt mod och sin djersaet. ilan uppsökte den beryktade scarpi, en namnkunnig röfvarehölding, som då huserade i nejden. Scarpi emottog bonom sorträslliat, men han invände, alt Michel var väl ung för att kunna, uthärda yrkels besvärligheter och göra bandet nagon nytta. Då han likafullt envist fortfor i sin anhähan, sade röfvarekaptenen till honom: oJag samtycker att upptaga dig i bandet, men vid första svaghet du visar, skall jag utan barmhertignet göra mig ulaf med dig, såsom en onytlig medlem.o Michel Pezza var härmed nöjd, och från den stunden började hans brottsliga och äfventyrliga lif. Hans första bedrift var ett mästerstycke i list och djerlhet och törvärfvade honom i hög grad hans värde medbröders aktning. Klostret Santa-Martha ägde af massift guld en liten gudsmodersbild, rikt smyckad med diamanter och äkta perlor, och af ett oskattbart värde. Denna gudsmodersbild var ett synnerligt söremäl för de trognes dyrkan. Scarpi, som var en man al försjomsfria tänkesätt, hade länge haft ett godt öga till densamma och funderade på huru han skulle kom