Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1845, sida 1

— — — —— ww ee dd MM — ) Fortsätemåmg af Le Courrier Frangais Svenska brefvexling.) I ett följande bref, dat. Norrköping; uppdraer den synbart väl underrättade bresshrifvaren on karakteristik al Sveriges fyra såkallade stånd, som ett qvickhbufvud en gäng så rigtigt kallat: lobeståndo, och säger dervid, angående Adeln: Medgilvande, att de voterande medlemmarne representera hela sin kast, skulle det göra en lwahundtadedel af nationen, som hade en sjerdedel af lagstiftande makten för nationen. Nen detta sätt att räkna skulle vara fullkomligt falskt. Stodjande sig endast på sin härkomst, representera de adlige på rihsdagarne endast sig sjellve, och hafva alla egenskaper alt endast taga råd al sitt eget personliga interesse. ÅA ena sidan besinues nu detta interesse innerligen korenadt med bibehällandet och utvidgandet af deras kasts privilegier, och å den andra, älminstone för största delen, mäste det beveka dem att visa sig eftergilna för kronans syften, på hvilka de deremot ej heller visa sig hafva ringa insslylande, genom den ställning, de intaga vid hofvet, och genom de höga civila och militära embeten, de hittills nästan ulesulande beklädt. Också linskrilver man detta isfiytande nästan allmänt den olverdrifna fruktan, ahjelle konungeno Curl Johan visade atv vidröra nagot, som hunde väcka deras miisstanka, och den föresats, som ban, från första ären al sin ankomst till Sverige, fattat: att stödja sig förnämligast på deuna klass samt lata den stodja sig på honom. AU riksdagens öfverhufvud, landmarshalken, och alla utskottsordforande tagas ur adelskasten, bidrar också ej litet till dess inflytaude; ty man vet de tusende tillfällen, vid hvilka en ordförande kan verka på en församlings gosverlaggningarp, bvarföre en sdan anordalng ocksa ar lika skadlig, som origlig och orällvis. o berefter osfvergår sorl. till Preslesländet, hvilhet ban, ganska tigtigt, anmärker ej lepresenlera mer, än hogst 2000 valmän; men likafullt bar en sjerdedel i lagstisiningen för 5, 000,000 menniskor. Att denna sjerdedel alltid skall luta äl regeringens sida, är naturligt, då den af densamma eger alt vänla all sin belordran. Jorgaresländet, med dess besynnerliga, ensidiga sammansättning och oregelbundna val, beskrifves derefter ganska rigtigt. Mot dess sjelfständighet har biefskrilfvaren för resten ingenting alt anmärka, utom all så wänga borgmäslare och stuls-ombelsmän iuväljas, som ochså vänta sin beordran al regeringen, och att dens na eger råttöhet att tillsätta talmannen. dessutom iepresuierar älven borgarestandet alltför få, för att ga en ljerdedel i lagstiftningen. Bondesläitlel och dess sammansättning och val beskrivas jemväl; så rigtigt, tydligt och omständligt, som man någonsin kan vänta af en ullandningaät. o. ms för hemman, socken och bärad görs reda; dock visas äfven dess till ses naste tid varande beroende af adeln och presterna smi det ensidiga inflytande, den af regeringen nämnde talemannen och sekreteraren måste häiva på detsamma. obetta inslytander, säger berespondenten vidare, char dock lidit ett betyägt afbräck sedan 1830; men, besynnerligt pg, tillägges sedan, att de vu åter synas näria sig till hvarandra, sedan förtroendet mellan brgrarna och bönderna blifvit temligen allvarsan tubbadt, likväl af orsaker alldeles främmane för politiken.o llär tyckes bretsbtilvaren var något illa underrättad; ty det enda, som väcl någol missförstånd mellan borgrarne och bönerne wid senaste riksdag, var Gudmiundsorka representa!tons-förslaget; hvilket misssorstand dock väl härledde sig från politiken; men likallt redan före riksdagens slut var alldeles jemadt. Också hoppas vi, att begge dessa, nationen sanning representerande stånd, nästa riksdag, red förenade och förnyade krafter; skola — — 22:. (Dp-—