hvars båt på ett afstånd af omkring 1,000 alnar olyckshändelsen tilldrog sig, uppmanade skepparen på bäten att framsegla till de drunknandes undsättning; men att denne förklarade sådant för en rak omöjlighet, och att de sjelfve dervid ovillkorligen skulle gå i qvaf. Emedlertid lades an vid en holme, hvarest lånades en julle, med hvilken roddes mot stället, då endast tvenne man påträffades flytande på vattnet, den ene redan död, den andre ånnu med tecken (till lif, och hvilken (det later visserligen besynnerligt. men vi afbålla oss dock frän alla reflexioner deröfver) af en persons liggande på magen öfver jullens akter, fasthölls med hufvudet öfver vattnet och bogserades på detta sätt till närmaste land. Den förut omnämnde döde blef likväl i jullen upptagen. Detta torde tarfva litet närmare förklaring, ehuru vi visserligen icke sätta i fråga att god vilja saknats, att äfven upptaga denne. Öaktadt alla de försök, som för tillfället kunde astadkowmas, g ordes till hans vederfävude, uafled han likväl. Denna i sig sjelf beklagansvärde olyckshändelse blir ännu bedröfligare vid tankan på de omkomnes enkor och barn (de förras autal uppgående till 15 och de sednares till omkr. 50), hvilka nu snart stå på blotta marken, utan tak öfver hufvudet, utan en brödbit att stilla sin hunger!