Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1845, sida 1

INSÄANDT. För Menniskovänmen. Intagen af medlidande för en familj, som i många år suckat under nödens bly-ok, bar Insändaren häraf länge varit betänkt pa den ej sällan missbrukade, men idetta sall af en grym nödvändighet päkallade åtgärden, att offentligen begära den välgörande allmänhetens uppmärksamhet till förmån för samma familj. Oaktadt allt, hvad man med skäl kan erinra emot detta sätt alt söka bjelp för lidande medmenniskor, måste dock alla små betänkligheter vika, då fråga är om råddning srån nöd, ehvad den dodar ögonblickligt eller långsamt. Om detta senare slag af nöd är, naturligtvis, fraga nu. För mer än fem år sedan öflvergaf en man, hörande till bättre klassen, sin bustru och sina åtta barn, af hvilka det äldsta då var 12 år, och det yngsta, som elt är derefter afled, endast 8 månader gammalt. Om nöden redan forut varit en daglig gäst i den salunda osvergilnas boning, sa var det tydligt, att den nu skulle göra hennes lilla kammare till sin ständiga bostad, och han har troget hallit till der, allt sedan. Väl bar den arma modren, tryckt af de bittraste lidanden, som kunna blifva en qvinnas lott, i mänga år försökt göra allt, hvad mensklig makt förmår, för att mildra nödens inflytanden, och det mod och den ståndaktivhet, hvarigenom hon förhindrat en, under sadana omständigheter, alldeles gisfven undergång, måste väcka beundran; våäl halva flera allmanna inrättningar, deras ändamal likmätigt, meddelat. understöd under slerahanda former, och jemväl enskilte personer, någon gång, räckt en hjelpsam hand; väl äro, nu mera, 2:ne af barnen försörjde, ätminstone för nigon tid; men nöd och brist hafva dock altid behallit silt öfvervälde; ty ännu fordras för fem barn, jemte omvärdnad och skolgång ät de fyra, alader, föda, husrum, ved och ljus; och da ären och försakelserue omsider ulttaga sin rålt, så att modren nu mera icke sormär vara lika onitrottlig, som förr, samt barmhertighets-stiftelserna, oansedt det icke obetydliaa understödet från dem, likväl icke annorlunda, än i någon ringare mån, kunna upprätta hvad lychan brulit, eller rättare, hvad olyckan nedbrutit, så är följden uppenbar. Härtill kommer, att na gon hjelp af den bortreste hussadren hrarken