8— 0Ann bodde slöseriet under mitt lah, och mina nandelsböcker visa alla förluster jag lidit. yNi ljuger ! utropade Vermond, som icke längre kunde styra sin vrede, ja, några handelsoperationer äro öppet utförda, för att bemantla affärer, om hvilka ingen fick veta något; sparsam hushållning, — skenhelig beräkning att tillnarra sig iörtroende, hänvisande till förluster — oförskämd lek med det oslentliga förtroendet, ordning i böckerna — sörsigtighet hos en slipad bedragare.n oHerre, herre, utropade gubben. Icke sant, fortfor vermond och uppsprang från stolen, icke sant, jag sårar Er? Naväl då, tänk på edra egna ord, — det är 16 år sedan ni yttrade dem. Jag var då endast barn; och min far, min arme far stod der Ni står, herre. Då kom ni till honom såsom nu jag kommer till Er; han förklarade för Er sina förluster, han uppslog sina böcker, han ödmjukade sig infor Er, han bönlöll om ert medlidande, om er barmhertighet. han bad om tid, — tid var allt, hvad han af Er begärde, och Ni, icke ödmjuk och höflig såsom Ni är i dag, utan med stolt hufvud och med sårande uttryck, förkrossade Ni min far under skymfordens tunga börda, och vågade att hånande jemföra en galerslaf och en bankruttör; den förre vore mera redlig, än den oärlige köpmannen. sade Ni; huru kan en man, som icke inlöser sina vexlar tala om ärlighet utan att blygas? En köpman, menade Ni, som inställer sina utbetalningar, är alltid en oredlig meonitka, och att våra lagar, som icke brännmärka en sådans panna, vore alltför milda. Ni önskade, att midt på börsen, borde stå en skampåle för bankruttörer. Erinrar ni Er det nu min herre? Ni satte Er emot hvarje öfverenskommelse i godo. Ni uppretade min fars andra borgenärer emot honom, förgäfves bjöd Er er egen fordel, alt skona honom, ert hat var större än er egennytta och oblidkeligt. Vi måste tömma den bittra kalken