Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1845, sida 1

de Frankrike med sin stora sociala reso5mkamp. Äfven här tvangs reformen att öfvergå till revolution, emedan de högre stånden icke i tid ville lyssna till de billigaste och rättmätigaste önskningar från medelklassernes sida. Om Folhet sjelf och i massa var här till en början knappt en gäng frågan: det var blott le liers etat, som lät höra sin stämma. Lasterna inom Presterskapet och Adeln hade i Frankrike stigit till en oerhörd höjd, ehuru det är en sanning, att dei alla länder hafva samma benägenhet att slå rot och otygladt framgå hos hvilken folkklass som helst, hvilken genom ett groft misstag i samhällsinrättningen, i en mängd fall sättes öfver lagen eller bekommer undantagsrättigbeter till de ösrigas förfång, hvarigenom medlemmarpe i en sådan pririlesieral hlass naturligen lockas till lusten att blilva förtryckare, trampa sedlighet, mennisborätt och ren menniskokänsla under fötterna, samt, när deras välde börjar vackla, tillgripa alla möjliga bedrägerier, för att hålla sig uppe, tillskapa fanatiska mysterier, ofrimliga, hyarken i skriften eller förnuftet grundade läror för Kyrka och Stat, och dermed säkta omkring sig, såsom vi se elt presterskaps och en adels egoisliska individer (de ädle undantaga vij olverallt göra. De förnäma ståndens ladKer och öfvermod skulle väl icke i Frankrike , hafva stigit högre än i andra länder, der samma orsaker verkat enabanda följder, om icke den omständigheten der tillkommit, att sjellva regenthuset i mer än ett århundrade utmärkt sig för mer än vanlig sedeslöshet, och derigenom på en gång gifvit sin närmaste omgifning inom de högre klasserna de sämsta föredömen, samt tillika lossat på det mäktiga band, som håller lolket vid dess surstar. Om också Europas öfriga samhällen hade att uppvisa en lika förderfvad adel, ett lika skenbeligt, bedrägligt och lastfullt presterskap som Frankrike, så var dock hela kedjan af regenter vanligen icke der så moraliskt sjunkne, som Bourbonska hnset. Tyskland har alltid haft ett stort antal dygdige och rättskaflens män på sina throner: vördnaden för deras personliga värde har ofta förbländat Tyskarne och kommit dem att icke betänka de verkliga bristerna i sjelfva deras statssörsaltningar. Norden egde på sexlonhundratalet en följd af utmärkte konungar. England satt under det svaga Stuartska huset: Carl I gjorde också der genom sin karakter den Cromwellska revolutionens utbrott möjligt. Men efter Stuartska husets upphörande framträdde en följd af tyska (hannoverska) furstar på Storbritanniens thron, hvilka väl ej