vet och gjorde honom en kärleksförklaring. Några serdeles vackra danssteg, som han utförde, gal henne tillfälle dertill; hon sade till honom, pHålt hon snart hoppades ändtligen en gäng alt få den äran all se honom hos sig och lyckönska honom till de utmärkta egenskaper, som tillvunno honom allas hjertan.o Hon bestämde sjelf när han skulle komma; det skulle vara klockan 9. då palletten enligt den tidens enkla skick var förbi. Königsmark gaf ett passande svar och gjorde sin skyldighet vid motet. Följande dag visste Sophia Dorothea och hela staden det. Prinsessan hade alleredan skämtat med den unge mannen öfver den efterhängsenhet, han tydligen nog var ulsatt för. Hon sökte icke Königsmarks kärlek, men tänkte mycket på fröken Schulenburg med hennes blonda hår och smäktande ögon. Man hade hemligen drifvit mycket gäck med grelvinnan öfver hennes selslagna planer och nya kärlek, ja till och med öfver hennes älskare, kurfursten; det är nog möjligt, att prinsessan, huru dygdig hon än var, likväl med qvinlig skälmaktignet roade sig med att betrakta sin stolta fiendes felsteg. Grefven hade losvat prinsessan att sortälja nonne de närmare omständigheterna af den kärlelsv, med hvilken grelvinnan Plalen sörsoljde honom och man måste verkligen också Öfverskyla något med Sophia Dorothea, enär hon var bortskämd som ba rn, lislbedd som prinsessa, Jiflig och nyckfull, oc h derjemte hon hyste en rällvis vrede mot gretvinnan Platen, som hade förstört hennes husliga ka. lärmed började en rad af olyckor och fel för ri nsessan, men det var fel och icke förbrytelser; le bevisa just hennes oskuld och oförsigtighet. Omsik en af fientliga makter, satte hon sig till motär n utan alt kunna besegra dem, och genom wa rje rörelse hon företog, invecklade hon sig enasl ännu mera i deras snaror. Georg hade vändt illb aka till fröken Schulenburg; kurfursten lefde