Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1845, sida 1

detta stora och allimänna europeiska solkförbund måste utesluta vissa enskilda stammar af Turkisk och Tatarisk börd, hvilka Ej tillhöra Europas befolkning i det hela, hvad sjelfva ursprunget beträffar; och hvilka likaledes genom religionen skilja sig derifrån. Dessa horder äro dock numera hvarken af politisk vigt i vår verldsdel eller särdeles talrika till folknummern. Alla Europas öfrigå in vånare, sjelfva de Ryske Slaverna ej undantagne, dragas i grunden af ett och samma intresse, ehuru detta är dem mer eller mindre klart medvetet, hvarföre de också ännu besinna sig mer eller mindre långt ifrån det politisku mål, det förverkligande af rättåtillståndet menniskor emellan i samhället, som, till följe af den för dem alla gemensamma christna kulten, utgör allas sträfvänden. Ått Ryssarne agå i quenena af deta stråfvande, lär väl icke kunna unekas; att de befinisa sig i de yuersta länkarne af den europeiska bildningskedjan, vet hvar och en; men såkert år dock, allt detta oaktadt; att äfven de tillhöra vår verldsdels gemensamma civilisation; och, ehuru till största delen omedvetet ännd för dem sjellve, ingå i samma edropeiska solklorbund, som de andra. Franeman och Engelsmån åro sör närvarande de, som träda i spetsen för dett politiska kolonnen. Tyskarne utgöra centern: varma, välmenande, upplyste; men högeligen obeslutsamme, tyckas de af Forsynen mest egnade att understodja, råda och bidråga till de rorelser sramät, hvilka af andra nationer med mera djerfhet inledas och börjas. Skandinaverne stå på den europeiska kulturens ena flygel; likasom Pyreneisku halföns och Italiens folk på den andra. Polackar och Ryssar, Greker och Uiigrare balla sig i bakgrunden. I manga afseenden tyckas atskilliga af dessa, särdeles Ryssarne, längt ifrån att tillhora vär gemensamma bildningslinie, vara hinderlige for Europas utveckling till ett godt mål. Ryssarne betraktas af flera folk, framför allt af oss och Tyskarne, med tveksamma blickar. Man ser i dem svurne ftender till den stora allmänna europeiska bildning, hvilken vi bar i politiskt afseönde karakteriserat under namn al det gemensamma Folh förbundel. Mao bar tvifvelsutan rätt uti att sa betrakta dem, när man afser deras närvarande hotande ställning såsom en kejsarmakt, al naturen oden mest beslutsamma emot det europeiska rättstillstandets förverkligande. Men man sar icke glomma alt under denna hejsaremakt sinnes dock ett folk, hvilket, ehuru det ännu så ——— ———