förstås med lögnaktiga uppgifter? — Svar: alla uppgifter, som ej äro enliga med sanningen. — Fragas åter: bvad förstås med vrängda framställningar? — Svar: alla framställningar, åt hvilka man med uppsåt gilvit en sådan ordalydelse, att deras rätta begrepp eller mening derigenom lider, eller går förlorad. — (Nå väle, torde processmakaren utropa, adå medgifver ju Red. expressis verbis sjellf, att den förbrutit sig mot 42te mom. 3:dje 2. Tryckfrihetslagen; ty att llandelstidningens ifrågavarande uppgift icke är enlig med sanningen ses ju både af länsmannens undersökning och de räddades altest.a — Ålh-ja, så kan det väl lv ckas; men vi anbälle dock att processmakaren icke allt för hastigt må öfverlemna sig åt ulbrottet af sin skadeglädje, emedan det alltid medför obehag, att plötsligt finna sig bedragen i sina förhoppningar, oeh hans äro, thy värr, af det slag, all vi se oss nodsakade att laga bonom ur hans ljusva villa, derigenom, all vi erinre så väl bonom, som alla dem, hvilka möjligtvis kunna dela hans åsigter, att våra ofvananförda definitioner af alognaktiga uppgifter och vrängda framställnimgarLd vål äro gällande i allmänhet; men att de för att i detta fall (d. v. s. enligt trycksrihetslagen) må kunna tillämpas, nödvändigt måste inskranhas nom sitt ofvanomförmälta crilerium, som tydligen och klart tillhännagilver,j att endast de cuppgistere och aframStällningara kunna anses stridande mot ofvanhemälte lagrum, hvilka åsyfta Allmänhetens sorvillande och förledande, det vill, med andra ord, säga: att endast de uppgifter och framställningar äro brottslige efter s2:te mom. 5:dje Tryckfrihetslagen, hvilka uppsåtligen äro lögnaktige eller vrängde och såsom sådana bevisligen äro beraknade att åstadkomma Allmunhetens förvillande och förledande. — Au den al oss i N:o 222 af denna tidning meddelade underrättelse, hvilken framkallat den i oMedborgarene införda attesten icke äsystat hvarpen att förvilla eller förleda Allmänheten, kan med slersaldiga, ojäfaktiga vitinen styrkas och bevisas; men hvad larmar och skrockar man då olver? Hvartill skulle det rysligt tillämnade tryckfrihetsatalet då tjena, om ej till all göra bade sakföraren och hans hufvudmän lojlige inför hela den tänkande svenska Allmanheten? — Har man imellertid ett sådant, eller nagot annat, systemål! godt .... må man då gripa saken an! Något undseende eller ädelmod fran det hället kan det aldrig falla oss hvarken alt önska eller emottaga. Slutligen kunne vi icke underlåta att anmärka, att det förefaller oss högst förunderligt, att de, som af vår relation i N:o 222 af denna tidning sunnit sig särade, icke med sina, saken rörande, upplysningar hänvändt sig till vårt, utan till ett annat blad. Att genast med desamme hafva hänvändt sig till oss, hade väl otvilvelaktigt varit det rättaste, alldenstund de då i första hand kommit till samma publiks kännedom, hvilken förut fått del af vär berättelse, och som således satts i stand att ofördröjligen berigtiga det felaktiga i densamma. Vi kunne dock lätt föreställa oss, bvarföre ej så skedt, och blifve vederbörande forbundne för denna oss yuerligare visade goda vilja. nn t RN 2