narrade honom, sedan steg han till häst, jagade I 3 timmar och slutade dagen med en festlig ballettuti hvilken han efter sin förebild, Ludvig den fjortondes exempel, figurerade som Apollo, omringad af tillbedjande nymfer. Nu kan man sjelf sluta, att kopplare och lättsärdiga qvinnor maste utöfva inflytande på en sådan menniska, som var inlagen af slolthet, vällust och äregirighet och förblindad af sina inbillningar och fördomar. Man roade sig vid detta lilla hof, der nöjena icke alltid voro i en fullkomligt ren smak, fastän man tog den grekiska mythologien till hjelp och de, som föranstaltade dem, efterhärmade Benserade och Quinaull. En gång t. ex. stod biskopens arme under vapen, hans drabanter voro klädde i galadrägt, hans råder buro röda silkesstrumpor, och man var i rörelse å slottet alltifrån gryningen. Vindbryggan nedfölldes, för att läta Diana och Bellona passera Öfver; dessa gudomligheter redo på två stolta hästar och skulle fara ut och möta biskopens tvenne söner, Georg och Maximilian, som kommo tillbaka till hemmet från en resa. Den fredälskande och vittra Sophia följde dem i sin vagn, ulan att bekymra sig om annat, än att med den store Leibnitz, för hvilken hon framkastade nya tvifvel om verldssystemet och Guds försyn. Biskopen hade på förnämt vis, som det höfdes en furste, stannat qvar på slottet och rigtade sin synnerliga uppmärksamhet på att pryda och dekorera salen, som förut hade varit ett katholskt kapell, men hvarest den aftonen skulle uppföras en opera, arrangerad af Diana och Bellona. Dessa voro tvenne skönheter, döttrar af en fattig grefve, Carl Philip von Meisenberg: Clara Elisabeth, den äldsta, var 21 år, och (atharina Maria, 19. Tillochmed de mest granntyckte förståsigpåare hade funnit dem sköna, och de hade nu en månads tid hänryckt biskopens hof. De satte sig således i spelsen för drabanterna, och några bösskott från slottet mötte de båda prinsarne, som beledsagades af sina hosmästare, Platen och