0 70 Ff GCöb81 101 C(JC1966( OCH (lCu karm, som sjuda i hans inre! Vi vilja icke med några anmärkningar mot denna I:r gresvens seduare diatrib gå artikelinsändaren i sörräg; men kunne icke underlåta, att med ett par ord kommentera tvenne i densamma förekommande punkter, hvilka stött mer än en låsare för hufvudet. Herr grelven yttrar nemligen på ett ställe, att ban icke, i anseende till det mörker, som rådde, när änghåten lade till Wenersborgs brygga, kunde urskilja den person, som satt uppdrag alt anskaffa qvarter, och att H:r grefven icke kunde ana att ban var ljensteman. Här sticker anyo byråkraten fram: hade nemligen li:r grelven kunnat ana att den ifrågavarande persouen varit en tjensteman, så hade möjligtvis deune kunnat hafva fopp om att röna ett holligt bemötande för sitt besvär; men se nu kom li:r grefven icke att tänka på något sådant, och derföre tyckte han, att han kunde behandla qvarterskafsaren huru som helst. Oss förefaller det dock som om alla, vare sig tjensteeller icke-tjenstemån, hade full rätt att af li:r grefven fordra ett humant bemötande, helst under förhållanden sådane som de ifrågavarande, då H:r grefven icke blott var böflighet, utan äfven erkänsla skyldig. vidare säger H:r grefven, alt han, i blåst och regn icke hade lust att göra långa complimenter, utan var angelägen ateskalsa en sjuk hustru och små barn qvarter. Men bu gjorde ju H:r gresven hvarken långa eller korta komplimenter: han bara ropade, befallde och larmade, ja bemötte med ohoflighet och öfvermod just den person, som han hade att tacka för, att den sjuka hustrun och de -må barnen genast i den mörka, regniga och kalla höstqvällen kuade erhålla ett varmt qvarter med thy åtföljande, på förhand anordnade emolumenter, som man alklrig vet att värdera högre, än just under sådana omslandizbeter, som dem, i hvilka H:r grefyen med sin familj för tillfället befann sig. Ju svårare väderleken var, ju mera opasslig li:-r grefvens gemål befann sig, ju mera de små barnen längtade till värma, lugn och hvila, desto välkomnare skulle ett godt, skyndsamt erhållet natiqvarter vara, och desto slörre anspråk på ett humant bemötande från ll:r grelvens sida hade den person, som dragit försorg om anskassandet af de beqvämligsieter, som för ögonblicket kunde vara att tillgå, samt dessutom, oakladt mörkret, regnet och blasten, personligen infunvit sig vid angbåtsbrycgan för att ledsaga de lröttla resande till deras blifvande logis. Allt det der är så enkelt, så naturenligt, så fullt af sanning, att det icke gerna kunde falla någon annan, än den mest öfvermodige och herrsklystne aristokrat, in att tänka och handla så, som gresve Löwen: hielm vid ifrågavarande tillfälle tänkte och handlade. Tillochmed den stackars afsomnade Skandinaven har, i hettan öfver de af Wenersborgaren mot H:r gresven gjorda, välförtjenta anmärkningarne, satt uppbära ett litet föraktets sidohugg af det ur den granna elfenbensslidan utdragna blysvärdet. Vi gratulere H:r grefven till den ära, han kan komma att skörda i strid med de aflidne! Bädd för att blifva gastkramad är han atminstone icke. Fortsätter han kampen, torde den dock icke allöpa lita lyckligt för honom, som striden med Lodas ande aslopp för den mangbesjungne skottske hjelten Fingal. Inom tidningsverlden gilsves en Sjålavandring, som kanhända H:r gresven icke anar, men hvilken icke desto mindre obestridligen eger rum. De döde kunna i denna verld med full ungdomsstyrka gå igen, och det är icke alllid sagdt, att de fly klagande bort för ett bugg if ett blysvärd, äfven om det fördes af en så stridsvan hand, som grefve Carl Gustaf Löwenhielms. Natten till den 15:de dennes verkställdes belag vid Donsö af ölver-uppsyningsmannen G. 2. Bundsen och e. o. uppsyningsmannen J. O. rranström å 3 packor manufaklur-varor, 2 bundar bundtröjor och 5 halsankare våtvaror, samt edan af kust-uppsyningsmannen N. Sörensson, ——— ———k—.mc— ——— — —— — —— we SA DO Qd -AA FA Å J3 — — — II.