TU: NI-nå! det skall val också blifva sista gängen som Hr grefven och landshosdingen shall kunna debitera oss för forsummelse af vårt ålårooch tukto-måslarekhalle af den anledning, att vi komma med våra anmärkningar post festum. Gör han något, som är värdt tillrättavisning, så skall han äfven erhälla den så färsk och rykande, som eo nybakad strassburger-pastej, derom kan han vara fullt och fast förvissad. kom sedan, lir grefve, och beskyll oss för amisslaga eller förhastande i våra anmärkningar! Alt Ur gresven, vid H. M. konungens sednaste härvaro, vägrade sångsällskapet plats å residens-parterren, förnekar han till alla delar, på den grund, att bem. sällskap aldrig af honom begärt att få residensparterren sig upplåten. Hela denna förnekelse grundar sig dock endast och allenast på ett ordeytteri, eller, om man hellre så vill, på en advokatorisk undslykt. Sängsällskapets direktör vände sig nemligen med sin begärau icke direkte till Hr gresven sjelf, utan till Hr lagman Engelblom, som föredrog ärendet och — erböll alslag, bvilket ban sedermera meddelade sällskapets deputerade. Att förbållandet verkligen var sådant, kunna vi, om Hr gresven så onskar, när som helst styrka och bevisa. Alltså är den lilla väsentliga osanningen en väsentlig sanning, och alltså har Hr grefven, då ban stämplat vår uppgift såsom osann, begått elt väsentligt misstag. Oaktadt all den passion, under hvars inslytande Ur gresvens och landsbosdingens af oss till granskning uppsagne diatrib blifvit författad, är Hr grefven och landsböfdingen dock så nådig att förklara, det ban icke för denna gången vill uttaga någon stämning på IIr Prytz, 4) emedan Hr grefven icke tycker det lona modan att besvära sig meden sådan och 2) af det skäl, all så länge hos oss det — Abdera värdiga — lagrummet aqvarstär alt först 6 — icke 5 — ufgora majoeritet al 9, vore väl föga hopp om alt få Herr aPrytz sålld till ansvar för sina olidigheter, avräångda framställningar och smulskastningarp. — Hvad tyckes om ett sådant språk i en hög embetsmans mun? hvad om hans hånande utfall mot vår konstitutions palladium: lrycksriheten och jury-inrättningen?... Högst eget förefaller det äfven att se den beräkning af majoriteten inom en lryckfrihets-nämnd, hvilken Hr grefven och landshösdingen uppställer ). Det ser verkligen ut, som om någon af jurymånnen i det af IIr grefven mot boktryckaren Prytz för ett är sedan anbängigjorda trycksrihetsmål, i trots af den dyra ed, han allagt, sqvallrat ur skolan och berättat för Hr grefven, huru rösterna inom juryn utsallit. Det vore högst beklagligt, om så vore förhållandet, ej blott derföre, att det från Hr grefvens sida röjde en brottslig nylikenhet, utan äfven derföre, att det från den berättandes sida ådagalade elt förakt för det beligaste, vi känne, en samvelslöshet, som man aldrig bos en, i christendomens läror uppfostrad, bildad mådborgare någonsin kunde förmoda. Vi vilje dock i det längsta både till Hr grefvers och den ifrågavarande jurymannens heder tro, alt Ur grefven, i detta som i så många andra fall, talat bredvid munnen, eller af obestämda, evasiva uttryck dragit bestämda och ovilkorliga slutsatser. Hvad den af H:r —x undertecknade, från wenersborg insända, i N:o 255 af denna lidning upptagna artikel beträffar, så emotse vi ofördröjligen ett svar på de af H:r srelven mot uppgifterna i densamma gjorda anmärkningar. Ilvad vi imellertid på förband anse oss böra fästa så väl ll:r grefvens som Allmänhetens uppmärksambet vid, är, att bem. artikel icke innehöll andra uppgifter, än sådana, hvilka redan under loppet af minst 44 dagar man och man emellan härstädes beråttelsevis cirkulerat, åfvensom att —— gång till denna ringa bötessumma visst icke saknas. Det är alltså bara ett litet qui-pro-qua Hr grefven och landshöfdingen i sin vishet och allvetenhet rakat ut sör: han har nemligen förverlat ådöm an det af ett straff med sjelfva straffets verkställighet. ) Denna af Hr grefven och landshöfdingen anställda beräkning klingar nästan somm om 1. — —— — ————— ——— —. — AV men