grundlagen har icke någon dyllk rått blifvit honom förvarad. Der sinnes icke med ett enda ord omförmäldt, att en representant af Bondeståndet skulle vara pligtig, att vid riksdagen besöka landshöfdingen öfver det lin, från hvilket han blifvit sänd, alt såsom ombud deltaga i riksdagsförhandlingarne Icke eller på något ennat ställe kan jag erinra mig hafva sett någon lag, som ålägger en riksdagsman af Bondeståndet en dylik uppvaktningsskyldighet. Att representanter, tillhörande det Stånd, af hviket jag är en medlem, brukat att uppvakta höfdingarne öfver deras resp. lin, känner jag ganska väl ; men då detta bruk alltid och till alla delar grundat sig på en frivillig öfverenskommelse lånsrepresentanterna emellan har det aldrig kunnat erhålla kraft och verkan af en iag, som man, med eller mot sin vilja, måste ställa sig till efterrättelse. Att mina och Hr grefve Löwenhielms politiska åsigter icke öfverensstamde med hvarandra, kånde jag förut. Att jag följakteligen i thy fall icke samtalsvis kunde draga någon nytta af hans råd och erfarenhet, visste jag äfven. Att gå upp endast och allenast för att buga mig för Ilr grefven ansåg jag, för min enskilda del, vara ett fjesk, som icke gerna kunde stå väl tillsammans med den sjelfständighet, hvilken från elt folkombud bör vara lika oskiljaktig som skuggan från kroppen. Till följd af allt detta beslöt jag, att iche under Tisdagen uppvakta Hr grefve Löwenhielm. Jag trodde mig för öfrigt ha va så mycket mera skäl till denna uraktlåtenhet, som representanterne från den stad, der Hr grefven såsom landshöfding residerar, äfven a höllo sig från att besöka honom. — Hvad beträffar Hr grefvens i tidningen Medborgarem framkastade beskyllning, att Talmannen Hans Jansson skulle hafva varit den, som ej allenast öfvertalat mig, utan äfven genom min medverkan sökt,förmå de andra länshamraterne ait afhålla sig från att uppvakta Hr grefven, så år densamma till alla delar grundfalsk och obefogad. Jag samtalade aldrig med Ståndets Talman rörande denna sak, hvilken jag ansåg vara så underordnad, att det aldrig kunde falla mig in att upptaga hans tid med samspråk om densamma ; icke eller har jag någonsin sökt öfvertala mina länskamrater att åsidosätta den ifrågavarande uppvaktnmgen. Då jag blef tillfrågad, huruvida jag vid den uppvaktning, som de ämnade göra hos grefve L. ville vara dem följaktig, svarade jag helt kort, att, om någon hade lust att göra en sådan, så stode det honom fritt, men alt jag för min del icke kunde finna mig vid att i densamma deltaga. Månne väl detta svar kan få namn af en Hr grefven och landshöfdingen aforsatligt tillsogad skymsa? Eller månne jag härigenom visade mig vara en atill split och osämja uppviglande bondea? — Om så är förhållandet, så medgifver jag gerna, att jag icke känner mitt modersmål, att jag icke förmår för mig klargöra begreppet skymf, och icke kan uppfatta hvad som med en tull split och osämja uppviglande bonde, enligt Hr refvens och landshöfdingens ordböcker, förstås 2 Det vet jag doch, att jag hvarhen i min hemort, eller annorstädes der jag farit fram, gjort mig känd såsom en intrigör, eller såsom en person, den der uppmanar andra till split C—R KE TT TTT TT TTT TF TT TTT FT TTT TT —mmkÄR i:i:;: 17mhu::nwwWOWWmm?.—