hjelp vid vattenbärningen och släckningen. Lyckligivis bade elden ej ännu hunnit gripa värre omkring sig, ehuru det på ena stället redan brunnit genom vindsgolfvet och trossningen ned uti ett derunder beläget förmak, som lag nåstintill Löjtnantens och fruns sosrum, än aw allt var släckt på en fjerdedels timma. Som bada ställena, der det brunnit, voro belägna flera alnar ifrån skorstenspipan, var det alltför tydligt alt elden blifvit anlagd, och då det straxt derefter upptäcktes, alt de öfriga pigornas flesta kläder voro bortstulne, föll misstankan på ofvannämnde Johanna. Löjtnant Hult skickade genast flera af sina drängar ridande åt alla kringliggande vägar, för att efterspana den misstänkta; som också upphanns af eu utaf dem på ett gärde, en hall mil från, Stensryd. — Vid gtipandet befanns hon hafva påhladt sig en del af de stulna klädespersedlarne, och återstoden af dem medförde hon i tvenne knyten. Hon medtogs nu till Stensryd, bud afsändes till länsmannen, och var hon arresterad i häradshäktet redan tvenne timmar efter sedan hon begatt detta rysliga brott. Ransakning hölls med Johanna vid tinget i Målilla d. 2 d:s. Branden i bränneriet ville bon ej erkänna sig hafva med uppsat förvallat, hvaremot hon i öfrigt aflade foljande bekännelse : Då hon om måndagsmorgonen från en vedbacke blef varse, att eld utbrustit i bränneriet, blef hon, såsom orden sollo sig, alldeles förbi och, sruktande att visa sig för löjtnanten beslöt hon att gå sin väg, hvilket ock verkställdes sedan hon emot sina hvardagskläder ulbyit andra. Utkommen på vägen, tog hon kosan ät Gorsveda hallet, utan att balva uppgjort någon bestämd plan för sin vandring; hon upphanus snart af förbifarande, al hvilka bon fick veta, att det följande dagen skulle vara marknad vid Wirserum, hvilken hon beslöt bevista, och ankom dit om altonen, då bon tog in, shsom bon ville påminna sig, hos en soldat, hvars namn hon dock ej kunde erinra sig. — Vid anblicken af det brinnande bränneriet, bade hon fattat beslutet att anlägga mordbrand pa Stensryd, for att bränna upp dem af hämnd, emedan bon ansåg sig under sin tjenstetid der halva blifvit för strängt esterhällen. For detta ändamal kopte hon på Wäirserums marknad fyra askar strykstickor, hvilka bon förvarade uti sin näsduk och begal sig på väg till Stensryd, dit hon anlände omkring kl. hall 9 på aftonen; — passande på da folket var inne och at qvällsvard, smög hon sig upp för trapporne, uppgick på vinden, till bvilken nyckeln satt i, samt hopsamlade och inknöt pigornas kläder. hvarpa hon satte sig att afvakta tiden, da alla lagt sig och det blifvit tyst i huset. Da detta intråssat omkring kl. 44, tog bon nålver ur trossningen samt ett par pigorna tillhoriga lintyg, lade detla under en balk och tände eld derpa. Da bon var ofvertygad att elden tillräckligt tagit sig här, slyttade hon branslet under en annan balk, ett stycke derisrån, allt i ändamäl att hennes förehafvande ej skulle misslyckas. Da elden äfven här fått fart, nedgick hon och utslog en sonsterruta i nedra sorstugan, genom lh vilken bon utgick, medhafvande de stulna sakerne; kommen ett stycke bortom Malilla by, hörde hon ridande vara i antågande, då hon al fruktan alt blilva ertappad alvek lran vågen, hvarelter hon slutligen greps såsom ofvansor blixil nämndt. Denna bekännelse algaf hon öppet, utan synnerliga tecken till ånger; hon till och med ) — ASU — —ö—— X 20 2 ?-2?X —y—— —E—T p—— f;—— .Xi? .rxr— X— — ———— skrattade, under det de af henne stulne klädespersedlarne värderades insor Rätten. Johanna Lovisa Danielsdotter, född d. 4 Jan. 1825, är af ett srackt, obändigt sinnelag och har under sin jenstelid på Steusryd flere gånger visat prof på otrohet, hvarför bon alltid af sitt busbondesolk, elter erhallen varning, fått osverseende emot löfte om förbättring. Vardslös och uraktläten i sina göromål, bar bon al sina kamrater ej varit omtyckt. — Flere vittnen intygade, det hon ofta yttrat sig skola, innan hon asslyttade, göra herrskapet något ondt, hvarmed hon äfven höll ord. Såsom prof på hennes relioiasiiäs må Aanfäörae att han endan an fin