Skandinavismen, betraktad frå Tysk ståndpunmlät.) II. aden andra makten, som börjar att intaga en bestämd ställning till de skandinaviska rörelserna, är Tyskland. Tyskland har tvenne punkter, der det berörer de skandinaviska intressena, till sjos, såsom den tredje makten i Östersjön, och till lands i de Schleswig-Holsteinska förhallandena. Den tyska förs. är här inkommen på ett älsklingsthema, i hvars behandling vi ingalunda ämna följa bonom steg för sleg. Det är oss nog, att här påpeka tankegången i denna afdelning af hans betraktelser. Låtom oss antaga, alt de skandinaviska rikenas närvarande sorballande verkligen skulle arbeta sig fram till ett statsförbund, så skulle den förenade skandinaviska sjömakten blilva den första i Östersjön, ej allenast med hänseende till antalet af seglare och kanoner, till dess manskaps vida större sjovana, utan jemväl genom öfverflödet af sjöhamnar i motsats till Tysklands brist på dylika; isynnerhet skulle besittningen af Sundet här gifva dem en betänklig öfvervist. Genom en sädan skandinavisk enhet skulle likaledes jemnvigten i Östersjön rubbas, och i beståndet deraf är ej allenast Tyskland, utan jemväl den största sjömakt i verlden, Storbritan) Forts. fr. N:o