INSÄNUBD T: Konsten att med aklning och föflighet kunna bemöta sina medmSenniskor, praktiskt meddelad af Landsliösdingen m. m. Gresve C. G. Löwenhielm. 4:0. For nedresan från Wermland till Götheborg förliden vecka lärer Herr Grefven begärt alt få hyra hela angfartyget Westergötbland, men erhålli det svar, att sadant icke kunde beviljas ; dock skulle Herr Grelven utan inträng af nagon sa disponera salongen. Ångot innan fartyget afgick Iran Borgviks bruk, der H:r Grefven gick ombord, observerade han, att en passagerare medföljt från Mariestad, och sedan underrättelse erhallits, att denne var en aktad och skicklig Kakelugnsmakare, förklarade II:r Gresven. att han ej behofde nagon kakelugnsmakare ombord på sit fartyg, utan belallte honom att genast packa sig derilran, hvilket äfven utan motsägelse skedde. Herr Grefven ovetande gick Kakelugnsmakaren likvål sedan ombord och medföljde till Wenersborg. 2:o. Vid samma tillsalle hade äfven 2:ue yngre tjenstemån ätsoljt fartyget från Mariestad, och uppgingo, sedan detsamma afgått från Borgvik, på akterdäck. Med häftighet angrep då ll:r Grefven den ene af dem, under tilllragan om han hörde til besättningen? — och då detta nekades, lragade H:r Grefven, huru ban vågat att gå ombord på det fartyg Grefven var, samt att han aldrig skulle fatt medfölja, derest Grefven haft aning om honom; emedlertid skulle han genast gå sran dack. For att ej reta II:r Grefven allt för mycket drogo de unga männen sig afsides, men sordristade sig likväl sedan, att, oaktadt befallningen, anyv bestiga akterdäcket. 3:0. Genom Tulldistrikt-cbefen i Carlstad hade Tullsorvaltaren härstädes erhållit uppdrag, att för Herr Grelven, i närheten af ängsartygsbryggan, beställa 5 rum i suite med sängar, utom särskiidte rum för andre Herrar, som atlloljde Herr Grelven. Oaktadt flere försök kunde sadane likval ej anskaffas på annat ställe, än Gästgifvaregarden, hvarest äfven finnas bade stora och propra rum. När ångsartyget klockan öfver 41 på astonen anlände, var Tullsorvaltaren tillstädes, och den stränge Grelvens röst, med sorsragan om rum för honom voro anskalfade, hördes längt innan fartyget lade bi. Si snart landgång var lagd, presenterade Tulllörvaltaren sig, och stod i begrepp att tillkännagilva hvarest rum voro beställde, då H:r Grefven albrot honom , med en ton, som om han haft sin ringaste betjent framför sig och, på ett plumpt sätt, bad bonom ej sola utan fort berätta, och sedan gå. Det sorolampande bemötandet förvånade dem, som hörde det, men någon vedergällning afhördes icke; och sedan besked erhallits au rum voro beställde på Gåstgilvaregarden, sorklarade ilerr Grelven, att dit rakade ban sjell?, hvarefter han vände Tullförvaltaren ryggen, utan all ens tacka för besväret, och befallte en vaktmästare skyndsamt visa betjenterne vägen och hjelpa dem. Dessa händelser äro framställde på så lindrigt sätt, som möjligen kunnat ske. Uven hår på orten bar saledes Herr Grelven latit sitt egenmåhtiga och brutala handlingssatt komma i dagen, och hans beteenden hafva väckt mycken indignation. Man önskhade tro, att en person på den ståndpunkt i samhället, som General-löjtnanten m. m. Grefve C. G. Löwenhielm och hvilken åtagit sig alt styra eli solkrikt lan, dessförinnan åtminstone skulle lärt sig att tygla sill obändiga lynne, och likaledes skulle hvar och en trott, att IH:r Grefven under sin diplomatiska bana lärt sig iakttaga så pass höflighet som den, hvilken ej kan göra ansprak på att hafva erhållit den ringaste bildning, visar sina medmenniskor. lutetdera är dock förhållandet; men någon annan orsak till den så ofta påkommande brutaliteten, får man väl ej heller supponera, än att Hr Grefven mäste hysa särdeles stort förakt för allUng utom sitt eget ofelbara, kära Jag. Herr Grefven slömmer lätt, så synes det, huru mycket han risquerar genom sina ohöflisheter och desnn