Ben är guld, som guld är värd, ) af Amedee Achard. Vid denna förklaring ryckte den värdige köpmannen på axlarna; den unga damen drog tillsammans ögonbrynen, och lät en föraktlig draguing synas på sina läppar. — Ja så, Herr Ferdinand, ni begär min dotter Jacynthas hand; ni har väl åtininstone något slot-t i Andalusien, magaziner i Cadix, eller någon erkebiskop i er tamilj? — återtog sidenkrämaren. — Om min far någonsin har halt ett slott, så hafva Mohrerne, utan tvitvel, uppbrändt det; man har aldrig sagt mig, alt bland alla magaziner i Cadlx, nägol tillhörde mig, och jag vet icke, alt det finns någon erkebiskop i min larnilj, med mindre hans helighet pålven har kallat mig sedan i gar altse, for belägringen at Granada. Härvid gjorde Donna Incarnatia korstecknet, och presten frågade sig, om ej af en händelse Signor Ferdinand skulle vara någon förklädd, oomvänd Mohr. — Men för tusan! Hvad har ni då? — utropade don Giacomo de Corrisco. — Jag har min värja! — svarade riddaren stolt. I detta ögonblick inträdde en ung man i den låga Salen. Ian bar en rik drägt af dålig smak; en stor värja slog hans stöflor af marokin med spelsen af sin förgyllda slida. Don Giacomo skyndade att omfamna honom. — Herr riddare, som har ingenting, — sade han, vändande sig till vär vän Ferdinand, — se här min tillkommande mäg. den hedervärde don Gåsparo Pedro Fontaro y Mundez y Gupyarez. Denne har Också en värja; men fästet är at guld. — Den är guld, som guld är värd! — återtog Ferdinand med hög röst, till hälften uldragande sitt ——— ) Se N:o 229.