Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1845, sida 2

— signor prest, jag tackar er, sade riddaren; vändande sig derefter till kopmannen, tillade han: — Jag är sortjust, Signor don Giacomo Ignatio Pablo de Corresco y Veluspa y Lebarron, alt hafva den vissheten, det jag inträdt i en hederlig mans hus. Delta uppmuntrar mig all fråga er, om ni väl skulle vilja hafva mig till måg, i det ni skänker mig er dolters hand? Denna hastiga förklaring förorsakade en allmän öfverraskning hos alla närvarande i den låga salen. ben unga damen, som under riddarens tal, till båltten hade vändt sig om, sänkte hufvudet, rodnade, som ett smultron, och blef orörlig som en bildstod; duennan upplyste ögonen och tog s:t Pamphisius tll villne, att hon aldrig sett en så beslutsam tok; presten knäppte sina händer och gjorde stora 0801; köpmannen reste sig i hela längden af sin lilla gestalt. Den hogtärade signor don Giacomo de Corresco y Veluspa y Lebarron hade aldrig hort lalas så lätt om en så vigtig sak. — IIerr riddare atertog han efter ett ögonblicks tystnad, skulle ni väl vilja göra mig den äran att säga mig ert namn? — Denna begäran är alltför rättvis, för att jag mor, alt min gudfar, i vaggan, gaf mig namnet Ferdinand. — bon Ferdinand? — Ferdinand eller don Ferdinand, som ni behagar, men jag gar ej i borgen för don. xortsättes.) INVALIDEN oCUL KEJSARENS HÄSTFöljande läses i Å omi teur Parisien: Den hvita hästen som Kejsaren red vid Waterloo, kallades Ac a cia. Den var då 4 år, hade herrliga skulle afslå den. Jag har alltid hort sägas af min