——— — —— NN — Jesus min Gud! ropande hon, igenkännande riddaren, och hastigt försokte hon att slå igen dörren; men det var för sent. Riddaren hade otverstigit trappan, som skilde den från galan. — Er herre! sade han. Den unga mannens blick var så beslutsam, att den gamla damen måste slå ned ögonen. — Det är djefvulen! tänkte hon, i det hon lät kulorna på sitt radband at elsenben och chenuhoils glida mellan singrarne. — Er herre? upprepade den unga mannen, med ännu högre röst. . — Stig in, Herr Riddare; svarade den uppskrämda duennan, och införde den okände i en låg sal, tapetserad med karduan, hvarest en tjock, undersätsig man spelade lthombre med en prest. I ett hörn af salen, sittande nära ett fönster, som låg åt en vacker trädgård, såg han ett ungt fruntimmer, och ehuru hon vände ryggen at honom, sade honom hans hjertas hemliga rorelde, alt det var damen i Anunciadan. Å Pen tjocka undersätsiga mannen reste sig vid bullret, som duennan gjorde, då hon öppnade dörren. — Fan besitta! — om det är mig tillåtet att uttala detta fördömda namn, på den heliga dagen, vii dag fira, utropade han, ni kommer mycket Jpassande, donna Incarnatio. Jag hade spadiljen, maniljen ock ponton! Hvad vill ni? — Det är en främmande, som önskar att tala med Hans Nåd. — G0dtl Låt honom tala. — innan jag underrättar er om del ärende, som för mig hit, tillåt mig, min herre, att fråga er med hvem jag har den äran all tala, sade den unga riddaren. Ä Hvem känner ej den hedersvärda Don Giacomo Ignatio Pablo de Corresco veluspa y Lebarron, rik sidenhandlande, sergeant vid den heliga liermandad? utropade presten. ——— — — — — —— ———— —