Derester vidröras, i korlhet, händelserna srån 1809 till 4845, hwrunder man ej bade särdeles tid och tillfälle att erfara eller tänka på olägenbeterna af 4809 års konstitution; men, med sreden, sortsar förf., började idöerna att öfverskrida Sverges gransor. Ni vet, Frankrike var aldrig större, än vid denna olyckliga tidpunkt, då, krossadt af hela Europa, det befann sig, från kejsaredömets despotism, som det åtminstone glömde under berusningen af den militäriska äran, kasladt under den inskränkta och darrande despoAismen, döpt under namnet af restauration. Ja, Frankrike var stort, då det, öfvervunnet af jernet, med iden fullföljde varaktigare eröfringar. Dessa idcer, som inlsörlifvade sig med alla nationers bjertan, för att befrukta framtidens frön, sunno i Sverge ett öppet och väl förberedt fält. Utom den medfödda ädelheten i Svenska karakteren, som gör detta folk emottagligt för allt, hvad som bär den sanna liberalismens stämpel, har det alltid herrskat en djup sympatbi mellan detta och fransyska folket, som hvarken Gustaf 1V:s ysterligheter eller kriget 4844 kunnat skada. Ochitro ej, alt dessa tvenne saker äro oförenliga hos Svenskarna, neml. att å ena sidan upprätthålla stistelser, som ej öfverensstämma med de grundsatser, som nu erkännas af de flesta samhällen, och alt, å andra sidan, med hänförelse förena sig med önskningarne och ansträngningarne, hvilkas ärofulia mål är menskligbetens snara besrielse. på deras aflågsna halso, å ena sidan gränsande till de nordiska öåemarkerna, å den andra till bafvet, undgå de fullkomligt krigiska infall, och hafva blott indirekte tillfälle att komma i beroring med andra samhällen. De sörblisva, med ett ord, ett primitivt folk; och hvad som utmärker de primitiva folken, är den vidskepliga tillbedjan af sina traditioner. Icke dessmindre äro de långt ifrån att visa sig likgilliga mot framstesen. Det har endast inträffat, att de obetydliga politiska framsteg, som egt rum hos dem till slutet af 18:de ärhundradet, hafva, till en stor del, gått för sig, utan att förändra något i deras fordna inrättningar, och detta har gjort, att de trodde det alltid skulle förblifva gålunda. Utan att vidare bekymra sig om vigten af de ideer, som påträngde sig från alla sidor, sedan ett sjerdedels århundrade, hafva de börjat, att, ännu en gång, på alla sidor, stödja den gamla byggnaden af. deras sambållsorganisation, tilläggande här och der några nyare delar, som tycktes dem passa. Och det var 20 är efter 4789, som de begingo denna anakronism. Tjugo år efter sedan franska folket, genom en öfvermåttlig och förfärlig ansträngning, hade rensat jordmånen, lagt den i linda, och på samma gång stängt det förflutna och öppnat det tillkommande. Sannt är det, säger fransmannen, år 4809, borde vårt exempel ej förleda många till efterföljd. ben sublima uppmaningen till mensklighetens emancipation betraktades blott såsom ett sanslöst försök; det bedömdes blott efter sina ytterlighetor, och et. o. m. 40 år sednare, då man säg representanterna af de trånga traditioner, dem vi brutit med uppoffringen af allt, kunde Svenskarne prisa sin försigtighet. De kunde ej inse att restaurationen ej skulle vara i ständ att TT nr RT L— L— ENE REK CEN — —.——C— KORR REK KORT RN TTT TEE) 00 0 D—D F JJ i restaurera något. Slaget var gifvet, asgrunden var osversprungen. Vi hafva såsom konstitutionell konung och med kartan i banden återsett den, som intagit thronen såsom laglig suverän,