Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1845, sida 2

.ni AED PB EN DOE RS NOU LR — INSAÄNfED T) — Fresterne i allmänhet och Biskoparne isymnerhet hafva i alla tider visat sig högst herrsklystna, äfven i verldsligt hänseende; det är en allmänt erkänd sanning, hvilken jemväl bekräftat sig i den protestantiska sarsamlingen vid våra riksdagar och särskast vid den sednaste, hvarvid de, som hvar man vet, med händer och sotter försvarade sina såkallade politiska rättigheter, byilka, genom det nya representationsförstagel ansågs lopa fara att tilliotetgöras. Vi och manga med oss hafva deremot alltid påstätt, att de ej ega några politiska rättigbeter, alt de aldrig borde ega dem, att de, liksom den religion de predika, ej borde inblandas i verldsliga, aldramins! i politiska, bestyr, och huruvida vi hafva rätt, eller ej, må följande utdrag al den af dem besvurna Augsburgska Bekännelsen af den 25 Juni 1550 afgöra. Det beter nämligen der i 28:de Artikeln Om Biskoparnas malt bland annat: Deriore skall man ej sammanblanda de två regimenten, det andliga och det verldsliga; :y den andliga makten har sin befallning, att predika evangelium och att utdela sakramentena; den skall också ej falla i ett främmande embete; skall ec aloch tillsätta konungar; shall ej upphäfva eller rubba verldsliga lagar och tydnad för ofverheten ; skall ej göra lagar för verldsligt vålde och blanda sig i verldsliga stridigheter; sasom Christus ock sagt hafver: Mill rike är icke af denna verllben.) ltem: Ho hafver skickat mig till domare eller skiltare olver eder.) och S:t Paulus tll Philipperna 5 (201: Vår umgångelse är i bimlen;? och i 2 till kor. 10 (45): Ty var krigsvapen äro icke köttslig utan måktig för Gud att nedetslå säste: med bvilka vi hullslå de anslag och all hoghet, som sig uppnalver emot Guds kunskap.? Som utslaget ej torde belinnas tvetydigt, så vore väl också nu på tiden alt upphälva det missbruk, som genom rbundraden egt rum, näml. presternes politisha makt och inilytande, hvilket de äfven, om de ochsa vilja handla endast klokt, för att ej se det från en högre standspunkl, jemväl frivilligt böra frånträda, i sall de ej tillika med sin poliliska myndighet, vilja se sig berofvade sill andeliga anseende. Huru det im ellertid varit möjligt, att presterne äfven efter reformationen, i protestantiska länder, tillskansat sig och bibehailit ett så stort politiskt inflytande, later endast förklara sig af deras och öfriga magtegandes samvetslösbet vid allagda eder samt af folkens okunnighet och likgiltighet. Ja, vi väga påstå, att ej hundradedelen, kanske ej tusendedelen al Lutberska resormalionens bekännare vet hvad Augsburgska bekännelsen innehåller, hvilken dock skall vara grundvalen sor hela deras kyrka; de skulle ej lita förleda sig till en verkbeligbet, till en otålsamhet, som är alldeles stridande mot denna grundval. Vi skuile derför anse en populär öldersättning al Augsburgiska Bekunnelsen, sasom ett al de fortjenstiuilasie bidrag till solkläsningen, men vederbörande önska väl ej gerna att blilva sedda på lingrarne af folket, derför ge de det icke mer än de behaga. Af Augsburgiska Beltannelsen, läst med eltertanka, synes bland annat, tydligt hvad också hvar och en inser, som med efterlanka läser evangelium, nämt. alt Christendomen gör menniskan sullkomligt oberoende af yttre sormer, och dock vill man nu gora sjelsva denna bekännelse till en inskränkande form, hvartill den likväl säkert varit så litet ämnad af Luther, att, om den rått fattas, nutidens orthodoxer bestämdt skulle förklara dess författare för den argaste rationalist och rabulist, om han nu 1 .6 eöeAamnnn2a