Min första omsorg var, all för mig läta uppduka en god frukost och det bästa vin, Jag var nyfiken att lära känna lyxen, om hvilken jag hittills blott drömt. sedan lät jag föra mig till nolarien, hos hvilken min onkels testamente var forvaradt. Jag ankom med gladt mod och något upphettad, genom lidationerna vid frukosten, till gatan San Carlo, der notarien bodde. Så snart jag blitvit anmäld, kom den hedersmannen mig redan på trappan till noles, och slöt mig hjertligen i sina armar. — Åh, ni här, min vän, förträffligt! Men hvad ser jag, ni har icke anlagt någon sorg? Jag tillstod till min blygsel, alt jag ännu icke kominit att tänka derpå. Jag stammade nagra ord. Notarien förde mig till silt arbetsrum. — Ja, — sade han, — ni måste för allt i verlden anlägga sorg. dellan ringde på en betjent och tillhviskade honom några ord. Sedan satte vi oss vid ett helt och hället med papper och skrifsaker betäckt bord. — Min vän, — sade notarien med någon rörelse, som nödgade honom alt betjena sig af sin näsduk, — tacka den gudomliga törsynen, som gjort så mycket för er! Ni ärlver, utan alla kostnader; er onkel har dragit försorg för allt och ni bekommer till på köpet för er bosättning ett ärs räntor af kapitalet. Hvilken förträifiig man var icke er afidne onkelly Under det han yttrade dessa ord, utvecklade han sin ofaniliga näsduk, med bvilken han snöt sig så närat, att lärarna kommo honom i Ögonen. Jag förblef stum, häpen och nästan rörd. — Ja, min herre, — sade jag slutligen lill no sarien, — allt detta är mycket vackert; och så mycket märkvärdigare, som jag allsicke har känt denna härliga onkel, om hvilken vi tala. Huru visste han då, alt jag fanns till? — Denne hedersgubbe, — sade notarien — hade en noggrann förteckning på alla sina anförvandter.