Skåne). Dan frågar om hon någonsin sufit på hästrygg, hon småskrattar och svarar: jo gu har ja sau (ja men bar jag så) men må pargaklider (men med gosshlåder). Sedan fickan iklålt sig manskläder (i denna kostum skall bon sett ut som en äkta tjuspojke) sramsärdes en häst och en af havaljererna ville hjelpa benne upp derpå, men hon tackade och pastod alt en bra ryttare bör kunna hjelpa sig sjelf, och bad honom endast hälla djuret, elter hon ich kände den höga gångaren. Flickan tar nadrsteg bakom bästen, gör ett bastigt språng och kastar sig med lika liltbet upp på hästens rygg, som skolgossarne! ROPPa på rädbästen. Guerra och alla närvarande stå alldeles försagda. Man låter henne rida slere gånger kring circus, Guerra försöker på allt möjligt sätt att narta henne af hästen, men omåjligt! en enda gang föll hon på sidan, men innan fötterna bunno till marken, svingade vår unga rytterska sig upp igen snabb som en pil. Efter slulad ridt gör hon en volt baklänges och står rak som elt ljus framför Hr G., som i häpenheten och förljusningen icke lår fram ett enda ord. hå tillfrågan, om bon vill engazera sig, svarar bon ja, men med vilkor att icke resa utom Sveriges gränsor. Härmed var naturligtvis Er 6. alitfor litet belåten, hvarför den unga damen icke blef antagen. På tillsrågan hvarest bon lärt sig ridkonsten, svarades att hennes bror är beridare vid Skånska ilussarerne och har lärt heune, äfvensom att bon af en koustberidare lärt att kasta sig af och på häst. Vidare omtalade hon att hon vid flera kappridningar varit hlädd som gosse och vanligen fört de hästarne, som vunnit priset. Illennes största nöje lir vara att rida. En gång höll bon på alt taga värfning vid Skånska Ilussarerna, men besans vara for liten (). ljeunes namn uppgifves vara Elna Månsdotter. (Morg.) — Y — c. öAAA3ii A —