———— ——— — — sänkte sig purpurröd i hafvet. Jag vilie tacka det vackra barnet och säga henne farväl. Jag fattade hennes hand, men hon drog den undan. Hvad, sade jag, vill du ej enas tilläla mig all kyssa dina fingerspetsar? Madonnan af Albenga sjels förvägrar en icke en så oskyldig gunstbetygelse. — Madonnan gör hvad hon vill och gör alltid rätt, — tillfogade det intagande barnet. — Nå, så vill jag då likna Madonnan, och äfven göra en smula hvad jag vill. Med dessa ord sattade jag hennes hand och kysste den hjeriligt. (Fortsä ttes.) SUVanoFFT. Denne namnkunnige ryske fältherre hade tjenat sig upp från simpel soldat. Sedan han under ett krig mot turkarne en gång med egen hand dödat flere Janitscharer, så skar han af deras hufvud, stoppade dem i en säck, som han till teckon af hyllning öfverlomnåde åt sin general. Denna utomordentliga handling ådrog honom uppmärksamhet och gjorde således hans lycka. Såsom armebelälhafvare hade han eit eget förunderligt sätt alt behandla ryska soldaterne, som följde honom med glädje i alla faror, säkre att förr eller sednare segra. Under det han clektriserade trupperna genom sitt exempel, roade han dem genom sina upptåg. Så t. ex. rusade han aldeles naken ut ur sill tåli, och man hörde honom härma tuppen; detta var för alla en signal alt stiga upp. Stundom gick han hell oförmodadt in på ett inilitärsjukhus, förklarade sig för läkare, och gaf, i denna egenskap, Fhabarber ål alla dem han tyckte vara sjuka, och dömde de andre till prygel; en annan gång ordonnerade han att alla patienterna skulle vräkas på porten, otY,o sade han, vSouvarofss soldater fingo icke kgga så der innestängda.9 Midt om vintern, som år så barsk i Ryssland, störtade han sig ur sängen i etl stort, med is uppfylldt badkar, EGer badet, lät han öfver