Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1845, sida 1

2——t— —————7— låcka varelse man ville se, närmade sig mig. På sex stegs afstånd från klippan, stannade hon, såg på mig med en viss tiliförsigt, som icke var utan värdighel, och sade: — Anlon, du vill resa bort? Ja, det vill jag, har du vågot ärende, som du vill hafva uträttadi? — Jag ville bedja dig om en tjenst. — En sjenst, — sade jag, — du öfverraskar mig verkligen, milt vackra barn. Förjåt nig, alt jag icke vel, huru du beter, jag tror tillochmed att jag icke har sell dig förr. — Ack! — sade hon med en suck, — det fruktade jag, du har icke gifvit akt på mig, emedan jag var for ung och mindre vacker än de andra. — Mindre vacker! milt barn. — svarade jag lisligt. Du irrar dig, kom och sätt dig bredvid mig, så vilja vi språka med hvarandra. — Nej, — sade hon, — jag törs icke. Men om en sak vill jag bedja dig. Lolva mig att alltid bära delta skapulär) här på bröstet. Det blef invigdt af vär helige fader, påfven, under hans fångenskap i Savona, på den tiden Fransmännen herrskade i jandet. Jag fick det af min mör, och jag ger det åt dig, det skall skydda dig i larans stund. Du far väl så längt bort härifrån! — Mill vackra barn, — sade jag, närmande mig henne, — mycket gerna far jag emot det skapulär, som du vill skänka mig och är Ösfverlygad att det skall bringa mig lycka. Deremot får jag be dig ta emot detta lilla sisfverkors, som jag äfvenledes fick af min mor. En stund före sin död hängde den värdiga qvinnan det kring min hals ket värde på delsamma, och du måste NOga taga vara på det. När jag kommer tillbaka, skalt du ge mig det igen, och då skall du få igen dilt skapulär. jag sätter myc1 Så kallas af katholikerna, invigdt tyg, hvilka bäras p som sår omkring halsen. stvenne små lappar af a bröstet vid ett band