Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1845, sida 1

—— — — — — — 5353 q unga hustrurna koketterade för mig och de unga slickorna suckade i hemlighet för mina vackra ögon. Anton stoppade, sedan han kommit till denna punkt, ånyo sin pipa och såg på Jigia, likasom för att bedja henne om lof att få lörllara i sin berättelse. i — Vid nitton års ålder var jag faderoch moderlös. Min far dog vid hemkomsten från en siskresa, på hvilken han i sex timmar kämpat emot enj rasande storm. Sedan jag tagit min fars qvarlåtenskap i besillning, var min enda tanka att med heder fortsätta hans yrke, då en notarie anlände hit från Genua och bringade mig den lyckliga eller olyckliga underrättelsen om eit arf, som sörsynen skänkt mig. En genuesisk köpman; beslägtad med min mor, hade aflidit barnlös, och lemnade mig, i kraft af sil testamente, 50,000 Zechiner, ungefär svarande emot 200,000 Fr. Det var ganska mycket för mig, min herre, såsom alla sade; ni skall dock tvertom få se, alt det var ganska litet. Vid kunskapen om min rikedom, erbjödo mig alla nejdens mödrar sina döttrar till äkta. Jag salle mig på mina höga hästar; sägande, att jag icke ville gifta mig, utan alt först hafva sett mig omkring i verlden. Många unga, vackra flickor utgölo tårar, många mödrar, utom sig af harm och dårade förhoppningar, önskade mig dit pepparn vexer. När ryktet om min afresa spridde sig, önskade många af mina vänner att köpa min fars hus i Noli. Jag gick icke in derpå. Jag höll mycket af milt lilla hus vid hafsviken, mina nät och mina begge båtar; dock förklarade jag, att jag under min frånvaro skulle öfverlåta nytljande rätten af dessa saker åt den värdigaste. Denna hade jag snart utsett. Dagen före min afresa till Genua, satt jag på on klippa vid hafsstranden, af hvilken jag tog ell hjertligt farväl, då en ung sjorlonårig flicka, den mest