Torhånda är det fruktan just för en sådan skildring, som vållat, att H:r C:s skrifter nu mera från vissa af publicitetens organer antingen fördömmas eller ignoreras. . .. Hvad vet jag ? llvad man dock ovilkorligen lärer af denna skildring är, att en monark, begåsvad med snille och kraft, kan låta förleda sig af sin omgifning, och hvad kan då icke hända de monarker, som ej ega dess egenskaper ? Man har i enskilta kretsar mycket reflekterat öfver en uppvaktning, som Statsrevisorerne aflagt bos II. M. Drottningen. Jag vill nu ej afgöra, huruvida HUT revisorer icke, utan att på något sätt brista i sin vördnad, härmed kunnat vänta till H. Maj:t återkommit till hufvudstaden; men endast erinra, alt en dylik underdånighet, visad i fordna tider, ej endast i enskilta cirklar blifvit kommenterad, utan äfven ej undfallit pressens uppmärksamhet. Anmärkningsmålet mot Götheborgs ink. sjölullskammare, har nu, mot all förmodan, af generaltullstyrelsen blifvit underkändt, och derigenom en alldeles egen tolkning gifver åt tulltaxan, hvartill Herr departementschesen Fåhragus synnerligast, och emot sin konfraters, H:r Tauvons, åsigter, bidragit. Emedlertid torde såväl kämnersrällen; som slutligen HUrr statsrevisorer möjligen komma att sorstå tulltaxan på annat sätt än tullstyrelsen; ty en anmärkning på mellan 5och 6000 Rdr b:ko torde väl ej, endast på grund af bem. styrelses åsigter, komma alt nedläggas. X.