te fästa resp. ånglartygsbolags uppmärksamhet på nödvändigheten att tillhålla vederbörande ångfartygsbefälhafvare, det de, så vidt i deras förmåga står, noggrannt ställa sig de af bolagen en gång bestämda och publicerade reseturer till efterrättelse, emedan ellgodtyckligt afvikande från desamme kan för resande, som, på grund af reseturssörteckningen, Iryggt väntat att på en viss ort och en viss tid träffa elt ängsartyg för att med det till någon viss station algå, och derefter på förband reglerat sin tid och sin resa, medföra stora olägenheter, kostnader och möjligtvis äfven förluster. En sådan händelse har just inträffat med Hr Duus. Tryggande sig vid en honom i Stockholm af vederbörande ängbålskommissionär lemnad general-marschrusa för äng. sarlygens gång, reglerade han sin resa så, alt han sisll. Lördags morgon kl. omkring 12 Ö skulle inträffa i Carlstad, för att med ångl. Cer mlanda, som enligt marschrutan, borde afgå derifrån kl. 42 middagen, afresa till Götbeborg, hvarifrån han åter päsoljande Onsdagen d. 2446 d:s, skulle med norrska ångsartyget fortsätta resan lill Christiania. Då han på ofvanbemälte tid ankom till Carlstad, möttes han der af den öfverraskande underrättelsen, att ängs. aWermlan de afgålt derilrån redan kl. fem om morgonen, i stället för kl. 1olf middagstiden, såsom marschrutan utvisade. För att nu icke äfven gå miste om den med norrska ångfartyget påräknade färden till Christiania, mäste han hals öfver bufvud, på bondvagn samt i högst svart väder och väglag, landvägen begilva sig till Gölheborg, dit han ock efter en ansträngande resa ankom samma dag, som echrisliania d skulle asgåAtt en sådan resa skulle medföra vida större kostnader, ligger i sakens natur, oberäknadt alla de satiger och olägenheter, som den i en så längt framskriden sen årstid måste medföra för en person, hvilken icke är van vid att färdas på ett sådant sätt. Det är icke första gången, som klagomål öfver ångsartygs-besälhafvares afvikande från de af bolagen utfärdade resereglementen till oss ingäll; men vi göre oss sorvissade om, alt det nu skall blifva den sista. Det ligger i ångsarlygsbolagens eget interesse att så sker. Att det är bolagens pligt alt se till, det de trafikerande icke narras och vilseledas, torde ej behösva bevisas. — — — — ——