Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1845, sida 1

ligen af ShCn. Henrik IV smålog åt den unge mannens stolthet att sålunda rymma fältet, och skyndade sig att undertekna hans permission. Undine, som snart erhöll underrättelse om Bellegardes aflägsnande, blef lifligt rörd. Men hennes själ hade ej nog energi att vara ståndaktig. Hon lät bortföra sig på glömskans våg, som vaggar och insölver hjertat, lemnande fritt tillträde till alla dess forslager och rörelser. Ett gammalt ordspråk säger: kärleken är uti palatset en ödmjuk undersåle. Henrik IV Ööfverhopade Markis de Coeuvres och hans familj med nådebevisningar, och på delta sätt tilldrog han sig Ondines erkänsla. Qvinnans erkänsla emot mannen, är en väg, som för längt. Den förde Ondine derhän att bon blef Henrik IV:s älskarinna, hvarefter hon för syns skull vigdes vid Baron Damerval de Liancourt. Hon erhöll snart rang och en plats vid hofvet, der hon styrde egenmäkligt. Då hon någon tid derefter ålersåg Bellegarde, kände hon sin ungdomskärlek, kanske den enda uti hennes lif, alerkomma till sitt hjerta. Äfven Bellegärde kände den, lid och mödor hade ej förmålt utslockna lågan i hans bröst. De dröjde ej att märka de förändringar, som öfvergålt dem begge. Synnerligast Bellegarde hade djupa och talamde spår häraf. — Åh! Vicomse Bellegzarue — sade han med ett melankoliskt småleende — hvad Er karakter har anlagit för ett alfvarsamt utscende! Ni som fordom var så munter, så ...... — Åren f.rändra oss alla något — sade han i samma ton — Erfarenheten, gikver den ej mera alvarsamhet ål hjertat, mera mognad åt förståndet? — Det är ännu så få år förlidna. — Många nog, för all såtil mig hafva begrundat och erfarit mycket. — Har Ni under dessa år fasttagit lyckan? Denna är den bästa af alla eröfringar, men också den svåraste alt göra. a — Jag eger den ej ännu . ...... Vägar jag fråga om Ni förvärfvat den?