. Skandinavismen, betraktad från Tysk ståndpunkt. Under rubrik:Die skandinavischen Fesle und Bestrebungen innebollo för någon tid sedan ett par af Bihangen till Augsb. Allg. Zeit. några läsvärda betraktelser öfver den skandinaviska rörelsen, skrifna af en korrespondent från (SchlesWig-Ilolsteine, i början af Juli. Efter en kort återblick på studentses en i Köpenhamn och några inledande anmärkningar öfver det sätt, hvarpå i Tyskland hittills händelserna och rigtningarne i de öfriga nationernas lif bafva blifvit framställde af publicisterne lästa och uppsattade af allmänheten, huru mycket man, på sina egna förhallandens bekostnad, har sysselsatt sig med fremmande angelågenbeter och huru litet man dock bar lörstatt att framställa och behandla de tidens stora frågor, som i andra länder hafva uppstått, och som sör Tysklands framtid kunna hafva de vigtigaste följder, ösfvergår fors. till sjelfva sakens behandling sålunda: cTtill de många saker, hvilka visserligen böra vara af den högsta betydelse för vår framtid, hörer onekligt denna skandinaviska rörelse, som städse allt tydligare och bestämdare ger sig tillkänna. IIvari denna betydelse ligger — ej af denna rörelse, men af det, som den förbereder och hoppas — behöfver ej med många ord betecknas; imellertid skall följande korta ölverblick af förballandena vara tillräcklig, för att, åt den noggrannare betraktelsen, anvisa utvecklingen af den skandinaviska ideen och den plats i dagbladslitteraturen, som den dagligen med allt högre röst fordrar. Betraktar man neml. först Rysslands utvecklingshistoria, så vidt den angår Norden, så visar det sig, att grundvalen för de ryska segrarne öfver Sverige ej så mycket är att söka i Rysslands vapenmakt, som fast mer i Skandinaviens splittring i två stora, i en långvarig och bitter kamp mot hvarandra liggande hälfter ). Det har alltid visat sig, att när sverges makt i Finland och de tyska Östersjöländerna blef öfvervunnen, så skedde det antingen genom förräderi, eller derigenom, ati dess kraft blef förlamad af Danmark. Sällan har Rjssland ensamt fört krig mot Sverige; alltid Var ) Det var detta, som Afzelius på Dyrhaven, med så mycken sanning kallade: Konungarnes synder? Eljest har Ryssland också mycket alt tacka sina penningar och de svenska aristo kraternes falhet för sina icke segrar — utan blott eröfringar, för att ej säga rof, af Sverige. Red.