Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1845, sida 1

parallel uppäårager i senning icke någon, som vill gå och gälla för en skyddare af smuggling och tullsörsnillning. Men fir N. tyckes känna oss och våra råtisbegrepp lika litet, som ban säger sig känna fir öfverste Ekenstam och som ban bevisat sig känna de ämnen, öfver hvilka ban behagat fälla sina utlåtanden. Hade ban aldrig så litet granskat, aldrig så litet tänkt och bört sig före, så äre vi fullt öfvertygade om, att ban aldrig i Postoch Intikes-, eller någon annan tidning producerat sin Ekenstamska rentvagningsapparat, väl vetande, att huru mycket man än tvättar en Morian, är det dock en fysisk omojlighet att någonsin få honom hvit. Af Red:s af Postoch Inrikes-tidningars rättskänsla sorvänse vi, alt den i sin atidningsöfversista opartiskt upptager hufvudsahliga innehållet al de al oss här ofvan anförda vederläggningar af Hr N:s mot vår artikel gjorda invändningar och framkastade insinuationer. Vi förvänte det så mycket snarare, som vi i sin helhet reproducerat Hr N:s till nyssbemälte tidningar insända och mot oss rigtade uppsats, hvilken, om den ej gagnar till hågot annat, åtminstone tydligen och klart tjenar att ådngalägga svagboten af Hr Ekenstams sak, då hans vänner, för att söka upphjelpa densamma, måste taga sin tillflykt till pabordandet af oådla motiver, lill saklörvrängningar och råsonnemanger, hvilkas grundsalskhet nästan hvarje vid Kongl. tullverket anställd kammarekrifväre när som helst är i ständ att styrka och bevisa.