Huruledes det aflåmer med att försöka tvätta em Morian hvit.) He N. avser täta transporter af tulltjenstemän vara, efter utländskt mönster, alldeles nödvändiga, sör att förekomma ett intimare förhällande mellan dem och de trafikerande. Afven i detta fall är Gr N:s åsigt af saken skes. Har man dugligt och pålitligt folk, så äro täta transporter alls icke nodvändiga; är bevakningen åter oduglig och opålitlig, så tjena de täta transporterna till ingenting, älminstone motsvara de icke ändamalet med desamme. Transporter böra för öfrigt aldrig ega rum af blott nyck; och några andra skäl, än blotta ombytet af personer miste alltid ligga till grund för förflyttningar af tulltjenstemän från ett ställe till ett annat. Har en i tullverkets tjenst anställd person gjort sig känd för duglighet, verksamhet och pålitlighet; har han orienterat sig i lobalförhallandena, lärt känna sin omgilning och derefter till statens nytta uppgjort sina planer: så kuune vi iche inse, hvad nytta det allmänna kan hbosva deraf, au en sådan person förilyttas till en ort, hvars innevänare och lokalsorhällanden äro för honom helt och bållet okända, och hvilkas bekantskap ban knappt hunnit att göra förr, än en ny travsport äter afbidar honom. Med ett dylikt transportoch jägtnings-system uträttar man, vid Gud, inset annat, än att de transporterade blifva uppledsne, missnöjde och haglose i tjensten. Transport förutsätter alltid: antingen en irivillig förflyttning från ett sämre till ett bättre, och den blir då en uppmuntran; eller ock en ofrivillig sorllytining från ett hättre till ett sämre; och den blir då et straff. Ett tredje, utom en af godtycket dikterad transport, gilves icke; ty finner styrelsen, att en person är opålitlig, eller odusdlig i sin tjenst, så bör ban från den helt och hållet skiljas: vanarterna och brisserna tager han i annat fall med sig, han må nu transporteras från Calmar till Götheborg, eller från Ystad till Haparanda. — Detta om transporter inom tullverket i allmänhet. Beträfsande åter specialitelerna, t. ex. ett idkeligt transporterande af kustcheserna från det ena stället till det andra, så anse vi, når dessa tjenstemän för öfrigt äro pålitlige och sitt kall vunne, alla dylika omflyttningar, synnerligast dade ske emot de transporterades vilja och samtycke, vara för staten ännu mera skadliga, än de tåta ombytena af underordnade ljenslemån, såsom kustsergeanter, kustvakter och jagtuppsyningsmånIcke nog med att cheferne, i likhet med sina underlydande, behöfva att orientera sig i lokallorhallandena och lära att kanna innevånarne på de kuster och i de skärgårdar, som blifvit ställde under deras uppsigt; de mäste älven lära käna de under deras befat stående tjenslenkan, deras duglighet, användbarhet och pålitlighet, deras lynnen, fel och förtjenster, med ett ord: deras sormäga och vilja att uppfylla de pligter, staten af dem har rätt att fordra få uppfyllde. En så beskalfad kännedom förvärfvas sannerligen icke så lätt, som mängen torde förmoda, och utan den kan en chef föga eller intet till det allmånnas bitnad uträtta. Åntagan nu, att en skicklig, uppmärksam och nitisk kustehef under toppet af två eller tre är forvärlvat en kännedom, som sätter honom i stånd, att, så som sig bör, kunna verka för tullforsattningarnes efterletnad inom sitt distrikt; skulle väl staten halva något gagn af, alt en sådan person, genom tulldistriktehelens kabaler och generaltulidirektörens låtirogenhet förflyttades till ett annat ställe, der han a nyo ab ovo mäste börja attlära känna sill folk, utan att dock, till följe af lokala omståndizheter, kunna utträtta 10ndedelen så mycket, som om han fått qvarstadna på sin lorra plats? Skulle staten, det allmänna, icke langt mera hafva skada af en sådan förflyttning? — Jo, visserligen. Men hvari består då det donskvärdad af de täla transporterna, llerr N? —vi vige med full vissket förutsätta, att Ni skall blilva oss svaret skyldig. — — — TRATT — — f—p— — .is wwwrQe wLw w--WM-----m dw--...( ED EE EA OK ESSER BAER se Dr