Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1845, sida 1

GotliC001B5 Uv MV UU ÖSCFtt111—4k Te Olof Rydeberg. 7 12 — A Ar 2 3. INRIKES NYHETERS, ja SR Från Landsorten. Y på i NIKöPING, den 16:de Sept. Med anledning— af den nya ärss-lagens promulgation sistlidne Söndag, egde en imposant högtlidlighet rum i Stigtomta kyrka. Efter slutad högmesso-gudstjenst, dervid kyrkoherden i Westra Wingåker, theol. doktorn, Herr J. P. Wäåhlin predikade, assjöngs af ålskillige amatörer esterstående kantat, dervid solopartierne och duetten utfördes af våre berömde sängare herrar Strandberg och Wallin, hvilka haft den utmärkta vålviljan att nedresa från Stockholm. Kantaten lydde: Gläd dig, o Svea! Med festliga kransar Bjud dina ättlingar pryda sitt hår! Nyfödd Astrea bland skördarna dansar, Kastande blommor i Frihetens spår. Splittra, hjelle! throner med dit svärd; Att för folken deras rätt bevaka, Blodbestänk, i segrens lopp, en verld Och dess grundval med ditt thordon skaka : Du beundras skall; men vördas Han, Som i fredens vårf sin lager skurit, Som sin lön i folkets kärlek fann Och åt Rätt och Sanning offer burit. EN RÖST. i Lik stjernan, linge dold bakom en stormig sky, Stod Lagen, höljd ännu i fördomarnes töcken. EN ANNAN. i Men OSCAR blixtrar fram, och molnen ha — sligt fly Och villan sjunker ned djupt i Tartarens öcken. BEGGE: O, Konung! prydd med Titi dygder Och med en Wasas hjältesjäl; Gif lange lag åt dessa bygder Och vaka öfver Skandiens väl! CHÖR AF MANSRÖSTER. Hur långe var Du ej, vår sällhets skaparinna! För våldets arm ett rof, betryckt på lusen sätt: Du fyllde upp Din pligt, men kräfde ej Din rätt, Och log mot Din despot, tillbedjänsvärda qvinna! Men OSCAR träder fram, tar råd af folss kets rösl Öch af de ädle män, som flärden ej förvekat; Mot orättvisans skott han blottar tryfy sitt bröst Och qvinnan rättvist ger; hvad sekler henne nekut. CHÖR AF FRUNTIMMER. Furste! om ej våra tachsamma ljud Fram till Din thron genom rymderna hinna, Skola de likväl den Evige finna, Klädda i bönens okonstlade skrud. ALLMÄN CHÖR IIimlen skydde OSCARS dagar Och hans konungsliga att! Han skall ge åt våra lägar Menskovärde, menskorält. Lefve OSCAR! Lesvre Sverge! Lefve hela Skandiens bygd! Fosk och Konung riket varje Under gode Gudars skkyyd! Sedan sången tystnat, holl sorsamlingens kyrkoderde, herr prosten Wulff, ett för tillfället lämpligt tal; och till slut afsjöngs folksängen. Un olalig lolkmassa bade infunnit sig. kyrkan, nyligen reparerad ock om-målad, hade Lördags eftermiddagen blilvit af socknens I fruntimmer af alla klasser smaksullt utsmyckad med blommor och cklossguirlander. Ofvanför dess hufvudport var anbringadt ett stort D af guld på bla grund, hvaröfver sågs en kunglig krona. Denna försärdigade tasla var, likasom porten. omeifven af ehlofskransar. 2 VM —