Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1845, sida 1

EINSÄNDT, Nyligen uppkommen ur en långvarig och svår sjukdom, efter hvilken de långsamt älervändande krafterna knappast binna till för att medhinna sådana arbeten, hvarigenom jag förskaffar mig de icke särdeles rikeliga medlen för min subsistens; vågar jag hoppas, att man skall sinna det helt naturligt, om jag, nu för ögonblicket, lemnar utan annat svar, än det, som dessa rader inuesatta, det mot mig i gårdagens Hans delstidning rigtade anfallet; och detta så mycket helldre, som detta anfall i sig innebär så många och sådana tecken både af de motiver och den fatabur, ur bvilka det flutit, att, om det äfven inneholle ingenting annat än sanning, skulle denna sanning dock inför hvarje vältänkande menniska stå såsom grymt och lågt nedsudlad. Också skall som jag tror, denna bragd ytterligare inför allmänheten blotta beskaffenheten af de bevekelsegrunder, som oftast betinga handlingar; hvilka utgå från ett båll, derilrån man endast borde vänta humanitet och en sådan kärlek till sanningen, som ej oskärade den — om så sker; skall jag vara fullt nöjd med hvad som vederfarits mig. Imedlertid iaktsager jag tillfället att tillkännagifva, det jag fortfarande emottager juridiska kommissioner, i det hopp, att ingen förnuftig menniska skall undaudraga mig sin aktning, der