Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1845, sida 2

———— —— —— —— —— ——— — ——— fls—cC2 för kärleken, och jag försvarar min rättighet till Ondines hjerta, som Ni Er till Frankrikes krona. — Nå väl! må vara då, vi äro rivaler. Ni försvarar Er rält, jag angriper den. Sägande dessa ord, framdrog han under sin bondrock ett par pistoler, och räckte dem till Bellegarde. — Välj — sade han med köld. — Ni behagar skämlta, Sire. — Alldeles icke. — Konungen at Frankrike duellera med en af sina undersåtare. — Eh! hvarföre icke? för tusan! äro vi ej alla lika inför kärleken? så är Er åsigt, så är också min. — Jag afslär, Sire. Jag skulle heldre vilja ..... — Afstå den älskades hjerta åt mig? — Ja, Sire ..... det vill säga; Nej .... Men.... Råttvise Gud! Ni har alldeles förvridet hufvudet på mig! bellegarde besåg, med en synnerlig lust att fatta en af dem, pistolerna som konungen fortfor att räcka honom. — Se så! besluta Er! — utropade Henrik IV. — Jag har helt och hållet beslutat mig — svarade : hellegarde med låtsadt lugn — jag kan ej så slöm-— ma min pligt och vördnad emot min konung — återlog han — Det tillkommer nu Er, Sire, alt följa dens exempel, som af lättroget hjerta anförtrodde Er sin kärlek. — Och hvem gjorde mig uppmärksam på Marie de Beauvilliers ofullkomlighel; oförsigtige! — Ett railleri, jag svär det. — Railleri eller ej, så hade Ni fullkomligt rätt. Också är jag nu den mest förälskade man på jorden. Hvad ämnar Ni göra? — Nå väl! jag föreslar Er en sak. — Hvilken då? — Iåtom oss taga till skiljoman i denna strid, den person, som är orsaken till densamma. (Fortsältes.)