Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1845, sida 2

————— —— vaston klockan åtta vara på slottet Cocuvres, men vi mncognito. Jag skall intränga uti det yttre af yparken, der jag bönfaligr Ni vill vara mig till mövtes; Er frånvaro skall så mycket mindre saknas, osom Er far på min befallning, I dag på morgonen påfreser till Soissons, der han lörblilver till i morgon. yI afton då, sköna engel. Er hjertlige tillbedjare Uenrik.o Det andra brefvet var af följande innehåll: vÅÄlskade Ondine! vom jag hade fågelns vingar, med hvad glädje oskulle jag ej redan hundrade gånger hafva tillrygygalagt vägen mellan Mantes och Coeuyres! Men, vÄckl jag eger ej förmågan all fiyga, och jag har vända till i dag sett mig bragt till den fatala nödovändigheten. att afvakta ett gynnande tillfälle, för vatt få se er. Della tillfälle, Gud vare lof! har slutvligen erbjudit sig, och i afton ilar jag på kärlekens yvingar till Ert möte. Som jag har Å ögonblick alt )röja hos Er, önskar jag se Er utan vilinen, för att yså kasta mig för Edra fötter, och up prepa huru ohögt Ni är älskad. Var omkring klockan åtta uti yparken, då jag skall ölversliga haglornshäcken. snart vid Edra fötter Roger. s ondine omläste de båda brefven och utbrast i elt gapskratt. — Min Gud! — sade någon bakom henne — hvarifrån kommer denna skallande munterhet? Den unga flickan vände sig om, och såg Markisinnan de Villars. — vh! — sade hon under fortsatt skralt — en förunderlig sak, min kära Juliette! — Hvad då? — Se der, läs dessa båda bref och döm sjelf. Markisinnan genomögnade de båda kärleksbiljetterna. Ä (For tsältes.)