Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1845, sida 1

eller nedböjdt och suckande dväljas bakom elt sängelses galler. i En klocka, hvilkens ton var blid och melankolisk, gaf tecken till en religiös öfning. Snart aflägsnade sig de unga nunnorna, men h o n lemnade ej miradoret på samma gång som hennes systrar, och då hon ännu efter systrarnes bortgång stod sorgmodig dT samma ställning, kunde Generalen, trotts sin blygsamhel, ej betvisla, det han hade gjort intryck hos den stackars inspärrade. oKnappt har jag beträdt Spaniens jord, törrän jag far ett kärleksäfventyrb5 sade han till sig sjelf med en viss känsla af lillfredsstållelse; det lofvar mig sköna dagar.) Generalen började alt med mera uppmärksamhet betrakta nunnan, som han alleredan trodde vara en eröfring, och då han såg, alt klosterjungirun var ung och vacker, smålog han emot henne. Efter några ögonblicks förlopp bortgick nunnan. Yi närma oss med snabbhet till det som är oss kärt; vi äro straxt särdige all anse det som vår egendom. Foljande, dag väntade Colbert ined osålighet den timme, då han hoppades återse nunnan. Ian längtade innerligt efter återseendet, för alt finna om de första tecknen till sympathi hos nunnan skulle bekräfta sig. Colbert väntade hela dagen, Andtligen om aftonen visade sig den efterlängtade, atföljd af andra nunnor. lion stillde sig på samma plals som dagen f rut, det vill säga, på den sidan af miradoret, irån hviken man hade ulsigt åt generalens fönster; och det hemlighetssulla språket fortsattes. Nunnans ögon voro i denna stund fyllda med tårar, men miradorels höjd tillät ej Colbert att bemärka denna sorgliga symptom. Iijan såg endast två vackra, svarta ögon, kivilka vore melankoliskt fästade på fönstret, tva strålande flammor, som lycktes honom komma ned ifrån Hanen. Liksom i går lät nunnan sina modsystrar gå bort, hvarefter hon helt korrl Gvarsta: c, såsom det tycktes försänkt i djupa tankar. Hvad hon nu syn