AA K 847111 BRUTE 171711110 0 7 hinder i att förneka afskriftens rigtighet, ja tillochmed sin namnteckning under originalhandlingen. All imellertid Hr ölversten icke drifver saken så långt, är dock att förmoda. beremot är att förvänta, det Ur öfversten för fartygets bevakande sedan det ankommit till astadens bryggar, scher alt skjuta skulden på en underlydande, nemligen på så sätt, att Hr ösversten vål i sin tsoln ion bestämt, att ovanlig bevakninge shullo ctföljaaC fartyget; men icke att den skulle stadna qvar om bord å detsamma, eller en vahtmmästare vid inre bevakningen sättas i stället för den, som hörde till bevakningen på strömmen och till staden medföljde sartygeti. Men icke ens denna advokatyr kan hjelpa IIr ölversten ur det dilemma, i hvilket han genom sin brist på takt råkat. Enligt både författningar och bruk måste nemligen hvarje fartyg, som med bevakning om bord ankommer till staden, åsven der underkastas bevakning. När nu IIr öfversten resolverade, att avanlig bevakninga skulle åtfölja fartyget till stadens brygga, så var naturligt, att det äfven derstådes skulle få bevakning om bord; tv det kan icke antagas, alt fartyget, om det medfört honsishabelt gods, midt på ljusa dagen och å öppna revieret, skolat lossa detsamma, utan långt snarare, att det, under sådana förhållanden, skulle afbidat natten och förbindelsen med fasta landet. Ansåg saledes Hr ölversten bevakning vara af nöden mellan tullstationen Klippan och staden, så skulle den naturligtvis kunna anses vara så mycket mera nödvändis, när mörkret inbröt och fartyget erhållit fri kommunikation med land. Om Herr ölversten fördenskull också icke gifvit någon ultrycklig befallning, att fartyget under dess vistande i stadens hamn skulle hafva bevakning ombord, så blef dock detta en sjell-folji af det sätt, hvarpå lIr öfversten befallt, att lartyget, under passagen dit, skulle bevakas. Vi behlage just den tulltjensteman, som hade underlatit, att i hamnen sätta vaktmästare om bord på fartyget, sedan llerr öfversten en gång resolverat, att det på vanligt sätt borde bevakas; han hade nog fått veta, hvar David köpte ölet — derom han man vara fullt och innerligen förvissad. Såsom stad för Il:r öfverstens omförmälta beteende hafva nagra af hans s. k. vänner åäber ropat 70 ?2 seglaltionsordningen, i hvilken stadgas, alt älven Kongl. Maj:t och hronans fartyg skola underkastas de vanliga bevakningskontrollerna. bet är också icke för något öfverträdande af sörsatiningarne, som vi, i detta fall, anklagat bonom, utan för hans oförklarliga brist på takt och den totala frånvaro af all känsla för det passande, hvilken uppenbarar sig uli ll:r ölverstens ifrågadarande handling. Om han, utan allt afseende på att noriska riksstäthållaren befann sig om bord på fartyget, och att detta var lestämdt att afhemta landets konung, funnit nödvändigt, att den i 70:nde 2 seglationsordningen meddelade föreskriften borde följas; så bade han från tullstationen Klippan låtit en tullbåt atfölja fartyget ocb, när det kom till stadens brygga, beordrat en eller flere vaktmästare att på kajen bevaka detsamma; men aldrig hade han tillåtit, att någon tullbetjent satte sin fot inom dess relingar. På sådant sått behandlades de engelska paketbåtarne, som för några år sedan gingo mellan Gotheborg och Harwicb; på samma sätt behandlas äfven de den engelska jagtklubben tillhöriga farkoster. Ilvarsore icke då äfven lemna ett norrskt kronosartyg, som i ett högst singuliärt fall besökte vår hamn, samma licens? Nej, Hr ölversten ville -på en gång visa sin temporära myndighet och sitt nit i tjensten; dock glömde han den lilla omständigheten, att han, just vid samma tidpunkt, låtit från sina resp. slalioner sammandraga större delen af lulljakterna, för alt under II. M:t Konungens färd mellan Götheborg och Marstrand (6öfverraskar Högstdensamme med sin flottilj, liksom han för nagra veckor sedan hade den glädjen att bereda sin gode vån, Hr general-inildirektören, en dylik dofverraskningo. Under tiden var större delen af vestra tulldistriktets vidsträckta kuster blottad på all seglande bevakning, och smugelarn. han log i mjugg åt Herr tillför