Ur t. f. tulldistriktchesen, öfverste Ekenslam:, hvilken alltid, som man vet, bar sina egna ider om det passande och icke-passande, gaf i går ånvo ett eklatant bevis på den takt och omdömesförmåga, som äro honom så egne. Ian sände nemligen en tullvaktmästare ombord för att bevaka det ångfartyg, som från Götheborg skulle öfverföra II. M:t till Christiania. När H. BE. norrske riksstäthållaren, som befann sig ombord på åper i n ds Carbrvp, i dag på morgonen kom upp på däck, frågade han vaklmäslaren, hvad han bade der att beställa, och erhöll då af denne det svar, att han af Ir öfverste Ekenstam blifvit beordrad att bevaka fartyget under dess vistande i hamnen. II. E. bad då vaktmästaren helsa den, som gilvit dessa order, alt han, Excellensen Lowenskiold, befallt bonom gå sina färde, hvilken belallning naturligtvis genast åtlyddes. Man har väl aldrig förr hört omtalas, alt ett fartyg, som fört kronoslagg och varit bestämdt att öfverföra Sveriges Konung från det ena stället till det andra, blifvit ställdt under tullbevakning, alldeles som en Styrsöeller Donsö-båt. Då det är bekant, alt fartyg, som lillhöra! den engelska s. k. jagtklubben, hafva privilegium på, alt i Svenska hamnar vara befriade från visitation och inqvartering af tullbetjening; så tyckes det väl som om en sådan fördel äfven borde tillkomma ett fartyg, som är bestämdt att asnemta landets Regent och på hvars slortopp norrska riksstäthållarens flagga vajar. Oss synes det, som om en ablundero, sidan som den ofvananförda, kunde vara tillräcklig för att öfverlyga Vederbörande om, huru pass Herr ölversle Ekenstam förstår att uppsatta äfven de allra solklaraste saker och bedöma vidden af den myndighet honom, såsom chef för ett embetsverk, pro tempore tillkommer. Norrska Statsministern, Il. 2. Hr Fredrik Due, väntas hit i dag, för att i morgon med norrska ånglartyset afgå till Christiania, der han skall vara närvarande när II. M:t Konungen upplöser och hemförlofvar Storthinget. Dad 2 4 vid HANS HAJ:T HONUNGENS SKAL å en fest i Götheborg den 51:ste Aug. 1845. Der står, bland Scandias fjäll, En thron, på fårleh grundad, Så fast, som klippans häll. När stormen vidt kring jorden far, Och andra throner ramla, Står Svea välde qvar. Dess krona, smyckad skönt Åf strålande hlenoder, En rad af IIjellar krönt. Ej lagren blott, oliven ock Så mången gång har grönskat I Svea Kungens lock. En verld med bäfvan såg, Nar Nordens krönte Vuing Flög öfver Ostervåg. Vidt sträckte lwar ut sim famn, Och tolfte Carl har vunnit Det största lljellenamn. Mer skön eyns fredlig bragd. IIvad båtar mensklighelen En verld, i bojor lagd? När våldet trotsar lagens bud, Och räut och ordning trampas, IIvem glads åt segerljud! Det ges ett hjeltemod På fredens fålt; en ära, Ej vunnen genom blod. Det modet röjs i farans tid, Når samhällsbanden pröfvas T 2— DM sa AR Anas r