stor dårskap; men det är en dårskap, som jag skulle vara mycket ledsen öfver alt icke hafva begått; det är endast pedanter, som icke begå dylika. Jag vel väl alt de gamle kalla det illusioner; men hvem vet, om det icke äro de som hafva illusioner. Det synglas, som förminskar föremålen, är icke sanhare än det som forstorar dem. Om hon älskar dig bör du uppoffra alltför hennes skull; det är dumt, men det är bra, och du bör göra det. Men du mäste veta om hon älskar dig; och se här ett förträffligt tillsälle alt få veta det: man vill gifta bort henne. Min systerson! du bleknar vid denna tanke; du skulle vilja hafva din forhatlige rival på så långt afslånd, som längden af din värja, är det så också j sägen nu för tiden? Nå väl, sök att bibehålla en smula af allt ditt myckna mod inför din sköna Noömi. Man vill gifta bort henne; du är rikare än hon: men den som man vill gifva henne åt är rikare än du. Dessutom har han en tilel; och sedan är det en man nu genast och såslmanspresenterna åro re. dan i ordning: då hon deremot måste vänta på dig. Gå till Noåmi och säg henne, all du älskar henne; hon vet det, men det der skall alltid sägas. Fråga henne, om hon besvarar din ömhet, och säg henne, (ty hon bör, förbanna mig! älska dig, du är ung, vacker och qvick) säg henne, all hon skall svärja dig, att vänta på dig i tre år, men att bon skall skrifva det till mig i ett bref, som jag skall gömma, då slår jag upp det der gittermålel derborsa. Jag skaffar dig in på ett annat regemente, om tre år gifler jag er, om också din far och djefvulen och allt kalle sig deremol. — Morbror, det faller mig något in, — Låt se. — Jag skall skrifva till henne. — Som du behagar.) Jag lemnade min morbror och gick alt skrifva min epistel. Det var icke det svåraste; jag hade redan skrifvit till henne hundrafemtio gånger: men det var att lemna fram brefvet, som gjorde mig