Be gula TÖEmELOSOTmA.) AF ALPHONSE KARR. — Resonnera inte, annars utsälter jag fyra. Om hon lofvar att vänta på dig i tre år, så skall du begilva dig till ditt regemente. — Ack morbror! — Men icke till Clermont; jag skall laga att du kommer in på elt regemente, som ligger några mil ifrån Paris, dil du skall komma en gång hvar tredje månad, ända till det efterlängtade ögonblicket. — Men, huru skall jag få veta, om hon älskar mig ? —— lIlIuru få veta? för fan! med att fråga henne det. — Ack! morbror, det skulle jag aldrig våga. — Lyd då din far och packa in dina saker. — Men morbror, ni vet icke hur den der slickan är; jag har hundrade gånger ämnat säga henne, all jag alskar henne; jag har varit ond på mig sjelf för min blygsamhet; jag har sökt att intala mig mod på allt sätt; jag har uttänkt tal och lärt mig dem utantill; jag har skrifvit bre Men pytt! då jag skulle tala fastnade första order halsen på mig, och jag talade om annat. Hennes blick är på en gång så mild och så sträng; det föreföll mig, som om hon aldrig skulle älska någon man, och då talade jag om andra saker. Med brefven var det ännu värre; då jag skulle framlemna dem, fann jag dem så dumma, all jag icke trodde mig kunna rifva sönder dem i nog små bitar. — Men nu måste du besluta dig, min gosse, och se här hvarföre din far icke har sagt dig allt; han skickar dig till Clermont, emedan öfversten för regementet är hans vän, och har en dotter ; som är ämnad åt dig; det är ett rikt och godt parti. Men — säg ingenting, jag vet att allt det der är ingenting, när man är kär. Det är en —— ) Se N:o 199,