Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1845, sida 2

— Är delta allt, Madame? — All. Dock vänta. Hvad selas er hand, Malvezsio? Jag har blifvit sårad af en pH, — svarade hlan.. — Såret måste förorsaka er mycken smärla. La mig förbinda er, — sade greftvinnan. Och hon förband hans sår med egen band, sedan hon förut bestrukit det med välgörande salva. Förtjuste öfver Catharinas vänlighet, uppslodo ficra officerare från bordet, fyllde sina bägare till brädden med vin och soresiogo en skal för deras högsinta herrskarinna. — Tack, mina vänner, — svarade hon, — men dricken äfven elt glas för er tappre bofälhafvares välgång, ty det är honom jag har att tacka för min frihet och mina barns lif. . — Malvezzios skål, — ulropade oflicerarne, anyo syllande sina glas. Malvezzio lät nu, efter trenne trumpetstölar, härolden uppläsa proklamationen. Rebellerna ahörde densammaa, utan all yttra hrarken bifall eller missnöje, och kommendanten, san befarade ett anfall, höll sina krigare hela natien igenom under vapen. Ungefär on timma före dagbräckningen utbredde sig en tjock dimma ech mörkret var så starkt, alt man icke kunde urskilja något föremål. Dock förnam man en rörelse bland insurgenternas här ät det hållet, som galgen var belägen, sedan blef allt tyst och stilla. En stund cerefter hörde man icke ens mera stegen af nagon skiltvakt, och Malvezzio, befarande en list, fördubblade sin vaksamhet. Sålunda afbidade han med spänd oro dagens ankomst. , Förgäfves hade Calharina försökt alt denna nalt få njuta någon ro. Syner, hvilkas föremal var hennes innerligt älskade, mördade gemål, sväfvade ständigt för hennes ögon och förjagade sömnen. Så snarl morgonen grydde. stod hon upp och vil