Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1845, sida 2

kärl, under det Francesca satte sig på en malta som låg utbredd vid hennes herskarinnas sföller, och bemödade sig att lulla barnet i sömn. in stund satt grelvindan med hufvudet stödt uti händerna och ölverlänkte de sällsamma och grusliga händelser, som så Nyss tilldraget sig. Hon uppväckles ur sina tankar genom inkomsten af bevänpnade män och såg Malvezzio, beledsagad af ct dussin pikbärare inträda uti ötra de len af salen. När ban närmade sig, reste Calbarina sig upp för alt gå honom till mötes. — Har ni goda underrättelser att meddela, kommendant? — frågade hon, observerande det glada uttrycket i hans ansigte. — Ja, Madame, — svarade han, — jag är öfvertygad, all framgången af ert företag har frambragt en stor och Önskvärd förändring uti insurgenlärnas tänkesätt. De ville icke lyda Cecco, då han besalle en stormning. — 112! — utropade Catharina gladt. — Och hvad mera är, — inföll Mualvezzio, — Condottierens bud hasva återkon unit från Faenza med den underrättelsen, alt Antonio Boscoli icke vill lemna honom något bistånd. — DÅ vill således Lorenzo de Medicis icke hafva någon del i saken? — frågade grelvinnan. — Pet ligger i hans politik alt icke vilja det, Madaine, — genmälde kommendanten. — Sedan han brukat Cecco till verktyg för sin Hämd, vill han nu lemna honom ål silt öde. Har ni annars några befallningar alt gifva mig, Madame? — rörkunna insurgenterna, att jag skänker dem Ä alla, med undantag af tre, full tillgift, om de nedlägga vapen: och svärja grefve Ötsavio trohetsed. — Undantagen äro, Madame? — Cecco del Orso, Panzero och Ranco. — Denna förklaring skall straxt varda, bekantgjord, — svarade kommendanten. — Gå Orlando, — sade han derpå till en officer, — och kalla nit härolden.