Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1845, sida 2

— Låt ett dussin af crt tappraste folk boestig ja de snabbaste hästarne, — sade gresvinnan cn stunds djupa funderingar. — Vi vilja bana oss väg genom tiendernas skaror, och rida åt haenza. Meel vår kännedom af vägen, kan det icke slå oss felt, att förvilla våra förföljare. När alll åter är tyst och stilla, vilia vi vända tillbaka och jag skall finna på medel att komma in i palatset. Vill ni för min skull utsätta er för denna fara? — Jag har redan sagt, att mitt lif står till ert lörfogande, — svarade konnnendanten. — Era befallningar skola verksti ällas. Derpå aslägsnade han sig och vände snart tillbaka med den uliderrå (telsen, all allt var i ordning. ben modiga Catharina gick nu med honom ut på borggården, der ett dussin ryltare, alla utvaldt folk och beväpnade från topp till ta, väntade henne. Malvezzio njelpte henne alt stiga till häst, och svingade sig sedan vigt och raskt upp på sin egen stridshingst. — Gif mig en mössa, elt svärd, och kasta en mantel kring mina skuldror, — sade gresvinnan. Sedan hon på detta sätt gjort sig oigenkännelis, utropade hon: — Öppna nu lönnporten. Denna befallning var icke förr gifven, än den blef utförd, och Malvezzio sprängde, sporrande sin stridshingst, ut genom en trång porlgång. Grelvinnan följde honom, och sedan den lilla vindbryg gan blisvil net lstäppl, jagade den lilla truppen Hort i fyrsprång öfver kndunta, i (Fortsättes.)