Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1845, sida 1

— O. ölvergif oss icke, käraste moder: — ropade det till åldern mellersta af barnen, en liten fyraårig flicka, smygande sig in till grefvinnan. — Vi töras icke blifva ensaamna med denna mannen. — Jag skall snart vara här åter. Bianca! — sade hon. — Kom icke för vår skull tillbaka, — inföll gossen, — jag är icke rädd. — Min käre Ottavio, — sade Catharina, — du har ärst din fars mod. — Kom, Madame — ropade Cecco med stigande otålighet. Och han räckte henne handen, den hon slillbakastötte med förakt. Catharina saltes nu på en häst och sördes till ciladellet. Anhommen dit, kastade hon en biick på galgen och dess rysliga borda. Blodet rusade upp i ansigtet på henne och betäckte kinderna med den starkaste rodnad, men hon sade ingenting. — Stig af, Madame, — sade Cecco, — och befå I Malvezzio all öfverlemna mig fästningen. — Jag är icke fri, — invände hon, — ÅIalvezro skall icke hörsamma min befallning, emedan han vet, alt jag icke ger den sjelfmant. Finäl inig, att gå till honom och din vilja skall ske. — Så vare det då, grefvinna, — svarade Condottieren efter kort be tänkande, — men erinra er all eva barn befinna sig i mitt våld. — Det har jag icke glömt, — svarade hon med djup inre rörelse. Djup tystnad rådde bland de upproriskes skara. Allas ögon voro rigtade på grefvinnan, i det hon närmade sig citadellet. ,Vindbryggan nedstäpples, men up påärågs genast åter, sedan hon gått ölver densamma. sedan öppnades en port och Thåg ra bisallsrosp Vi inkomnade henne vid inträdet i citadellet. Cecco åsåg allt detta med en oro, som Stod lilligt technad i hans andigte. Men i ställe för alt, såsom 1. an väntat, porten skule hiisfvit öoppöoad och lasininsens kommendant hafva fi: tthutteiiill, så visade sig cCu I bärold på vallarne.