Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1845, sida 1

nan, sedan hon först blifvit försalt i srihet, gåsve honom belallning dertill. — Nog konune nädant, — svarade Cecco, — om ni icke fordrar någonting annat, så skall er önskan snart blifva uppfylld. Och beledsagad af några få, red han tillbaka till palatset, lembande insurgenterne framför ciladeltet. Öfvertygad, efter den framg ång, han hittills rönt, all han äfven denna 4 eång skulle kunna inserha på grefvinnans modlärlig känslor, beträdde han det rum, uli hvilket hon och barnen befunno dig. — Malvezrio vägrar att uppgisfva citadellet, tills han har be kommil order af er personligen, Madame, — sade han. Ah, den tappre! — utropade hon med tindrande c Ögom — han var alltid min make troget tillgifven. Jag gläder mig osver detta hans beslut, clandige, och lyssnar icke mera ull dina ord. Om du icke är herre öfver citadellet, så är du icke heller herre ofver staden. — Jag är herre öfver er och era barn, — genmålde Condottieren med dystra blickar. — Jag kon.mer, för alt föra er till kommendanten, på det att ni må beordra honom att åt mig ölverlemna citadellet. — Aldrig! — Nöd hennes svar. — Betänk väl, grefvinna, jag har medel i händerna att qväsa er Slyfsintlit— Ilan blickade i det samma på barnen. Grefvinnan syutes fattad af en plötslig tanka. — Jag vill gå med dig, — sade hon. Öfverraskad genom hennes nu så plötsligt påkomna beredvidighet, och förmodande en hemlig plan, gentog Condottieren dystert: Jag gläder mig ö!ver ert beslut, ma lame, men Jörgat icke, all jag behåller era barn gvar som gisslan. Om ni försöker, alt bedraga mig, så skola de ögonblickligen med lifvets förlust få umgålla sin moders svek,