Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1845, sida 2

D S SC) 2244 T4444442.4 (SL I går eftermiddag, kl. mellan 7 och 8, hade man härstådes, mot frivillig afgist, skådespelet af en s. k. kapplöpning och gratis den på sitt sätt icke mindre intleressanta åsynen af en vemeuley, ehuru i mindre skala. Bemälte gementeo hade dock icke sin grund i några demogogische Umtriebe, utan rent af i hopens inneboende känsla för det rätta och lillborliga. ket par s. k. snabblöpare, IIfIrr JIHasse och Jean, den förre, efter uppgift, från Berlin, och den sednare från Christiania, bade till ofvannämnde tid annonserat en tåflingslöpning. Till samma tid bade en annan snabblöpare, vid namn Witson, bosatt i en af förståderne, annonserat en annan kapplöpning, i hvilken han ville ådagalägga, att han var lika rörlig i benen som näcon af de ofvanbemälte Hkonstnärerne. a Detta föll icke desse Herrar i smahen: hvadan dels den ene af dem, IIasse, och dels det löpande sällskapets principal, lir Nyman från Stockholm, medelst hugg och slag redan vid löpningens början satte WWittson ur stånd att fullfölja sin täflan. Detta förargade publiken, dels derför, att den gerna velat se Wittson tälla med de storskräflande åkonstnårerner, dels för det oanständiga i sjelfva bandlingen, neml. att främlingar ville förmena en af stadens innevånare att uppträda i en täslingskamp, i hvilken han egde vederbörande auktoritets tillstånd att deltaga. Vid lekens slut skockade sig fördenskull folket tillsammans omkring de båda löparne och ville med dem börja en annan lek, hvilken dock, sormedelst polisens skyndsamma mellankomst, icke blef utaf. Konstnårernen tog0o imellertid sin tillliykt in i en vid gamla allöen befintlig vaktstuga, hvars dörr bevakades af flere polisbetjenter, under det löparne derinne afklädde sig sina kostymer. Då de ändteligen voro särdige att anträda återvägen till staden, beledsagades de dit af en stark eskort polisbeljening, allt under den efterföljande solkmassans hurrarop och larm. komne ett stycke fram på östra Hamngatan träffades en af eskorten med en sten, som var rigtad åt Hasse, och det uppehåll, som härigenom förorsakades, begagnade den ene af de förföljde, Jean, att springa in i ett närbeläget hus, der han gomde sig. Under tiden sortsatte polis-eskorten sitt tåg med Hasse till Rådbuset, der han insläpptes i ett af poliskammarens rum, och stark polisvakt sattes för alla ingångar. Nu begaf sig polismästaren, Hr borgmästaren Ewert, ut på torget och sökte förmå den talrika menniskoskaran alt skingra sig, hvilket äfven slutligen lyckades honom. Fram på aftonen egde dock nya sammanskockningar rum utanför Prins Carls hötel, der man förmodade, att en af dem, till hvilka massan bade ett godt öga, uppehöll sig; hvadan militärpatrull måste reqvireras för att afhälla folket från att storma upp i huset. Småningom skingrade sig dock hopen,