Conmdottieren hånlog. — Ert mod gör er i mina ögon risgtigt förtiusande, grefvinna, och om ni älven vore mindre skön, än ni är, så skulle jag endast derför inga er till hustru, men jag har mychet att göra, — lillsogade han och gick tillbaka till dörren. — Hör hift Ronco och Panzero! tag grefvinnan i förvar. Behandla henne med aktning, men släpp henne icke ett enda ögonblick. ur sigte. — Grelvinnan flyr undan, Capitano, — ropade Ronco, pekande på Catharina, som var på vippen all försvinna genom en löndörr. Cecco ilade dil, men innan han kunde hindra henne, hade hon redan försvunnit och slängt igen dörren. Förgäsves sökte Condottieren att få räti på slålljedern till dörren, och som dennua var af det starkaste: ekevirke och (till på köpet jernbeslagen, så emotstod den alla hans ansträngningar alt med våld öppna den. — Jag vel ett medel, alt få henne till all öppna dörren, — sade han slutligen och gaf Ronco en befallning. I nästa ögonblick infördes grelvinnans barn. Skrämde derigenom all man ryckt dem ur deras vårdarinnors händer, gräto de begge yngsta bitierligen. Cecco besalle Ronco och Panzero att hålla sig tysta, på det all barnens klagoskrik skulle kunna framtränga till deras mors öron. Efter ett kort uppehåll sade han med hög röst: N — Döda dem! emedan grefvinnan undsluppit, så skola vi ej heller skona hennes afföda. (kortsätles.) — — En i staden COr k i Irland för några tiotal af år sedan ulgifven kalender underrättar sina läsare, att de förnämsta republikerna uti Europa äro Venedig. Holland och Amerika.