Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1845, sida 2

än i Paris. Drollningen hade i tacksam hågkomst, alt en sång hans fader räddat henne ifrån alt, enligt hennes. halfsyster Drottning Marias önskan, blifva såsom fånge skickad till Rastilien. Hon gjorde Antonio det sinickrande tillbudet, att få bo på sjelfva det kongliga slottet, hvilken ynnestbevisning ban dock undanbäd sig; men Earlens af Essex enträgna böner att med honom dela hans boning, kunde han icke motstå. Hans eleganta sätt att uttrycka sig, hans fina, lediga väsende, hans träffande, olta bitande meddelanden öfver botvet i Madrid och nästan öfver alla utmärkta personligheter uti Europas diplomatiska verld förtjuste Elisabeth. som högst ogerna 1595 tillät honom att återvända till Paris, der ban återigen blef föremål för konungens och de stores uppmärksamhet, Hans litvade, muntra 5 ei) ton i Louvren förrådde icke, huru ofta han i sin biktsaders ensliga cell gret af smärta öfver cin fångna gemåäls och sina vanärade barns öde, huru han sall uppe nätterna igenom och aptingen skref till sin älskade dotter Gregoria, eller i den heliga skrift och kyrkofäderna sökte tröst för sin krossade lelnadslyeka. Den vid denna tidpunkt af honom under det antagna namnet Rafael Peregrino försallade berättelsen öfver hans lesnadsöden slukades med begärlighet i London, Paris och Rom och 2 på flera särskilla språk; de uti detta verk befintlig: tänkespråk blefvo sammanställda och aftrycktes 2 en särskilt bok, som såldes under titeln af Las Sentencias doradas de Antonio Perez. (Antonio Perez gyldene tänkespråk.) Detta till det yttre så glänsande, men af hemliga sorger och qval förbittrade lif fortsattes flera år, under hvilka Antonio stod i oafbruten brefvexling med sina vänner i England, och framför alla med ESSCX. Philip II:s död, den nåd hans son och efterträdare Philip III bevisade s Saragossas borgerskap och Antonios gemål Juana, som lössläptes ur sin sängen, skap, och framför allt den hämdlysine Vasquezstörtande — allt väckte nya förhoppningar i Anto